Stenmård (Martes foina) är en art i familjen mårddjur.
Stenmården påminner om skogsmården men har en något längre svans, ett längre avsmalnat huvud och mindre, mer avrundade öron som också sitter bredare isär. Dess nos är ljus persikofärgad eller gråaktig till skillnad från skogsmårdens som är svart eller gråsvart. Tassarna är inte lika pälsbeklädda vilket gör att de inte ser lika breda ut som skogsmårdens, och trampdynorna är synliga även på vintern. På grund av sina kortare ben har den ett annat rörelsemönster än skogsmården och den rör sig mer krypande som en iller.
Pälsen är gråbrun med gråvitaktig underull och mörkbrunt stickelhår. Den har en rent vit halsfläck som är kluven baktill. Den övre kindtandens ytterrand är konkav. Kroppslängden är omkring 45 centimeter, exklusive svanslängden på omkring 25 centimeter. Vikten är upptill 1,3 kg för honan och 1,7 kg för hanen.
Stenmården förekommer i större delen av södra och i hela mellersta Europa, och österut med vissa avbrott till nordvästra Kina, Afghanistan, Pakistan, Indien, Nepal och Bhutan. År 1998 påträffades den också första gången i Myanmar. Den saknas i stora delar av norra Europa, inklusive Storbritannien, men är vanlig i Danmark och det finns en mycket liten population i Sverige. I USA har förrymda pälsdjur etablerat en stam i Wisconsin.
I mars 2018 gjordes första fyndet av stenmård i Sverige, då en individ sköts i nordöstra Skåne. Då bland annat honor med mjölkfyllda juver senare har fotograferats, betraktar Artdatabanken numera arten som bofast och reproducerande i Sverige.
Stenmården är i hög grad anpassad till människans miljöer som jordbruksmark, byar, större samhällen och även städer. Den är nattaktiv och söker daglega i övergivna räv-, ekorr- eller större fågelbon. Den kan också bo i uthus eller på vinden i boningshus. Annars föredrar den öppna lövskogar och höglänta klipplandskap, och sommartid kan den förekomma så högt som 4 000 meter över havet.
Stenmården lever framför allt av smågnagare, i synnerhet åkersork, och fåglar. Fåglar föredras i samhällen, medan smågnagarna företrädesvis jagas på öppen mark. Dessutom tar arten igelkott, mullvad, hare, ekorre, fågelägg och insekter. I synnerhet på hösten äter den också bär och frukt. I vissa områden kan växtdieten tidvis utgöra merparten av födan.
Parningssäsongen äger rum i juli till augusti. Likt de flesta mårddjur har den fördröjd fosterutveckling, och de 1-5 (vanligen 2-3) ungarna föds i mars till början av april. De blir könsmogna vid ungefär 1 års ålder. Medellivslängden är omkring 3 år; som högst kan de bli 10 år gamla i frihet, och upp till 20 år i fångenskap.
