Östlig kronsångare (Phylloscopus coronatus) är en östasiatisk tätting i familjen lövsångare. Den häckar i sydostligaste Ryssland, Kina, Korea och Japan. Vintertid flyttar den till Sydostasien. Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, med bland annat ett fynd vardera i Sverige, Finland och Norge. IUCN anser världsbeståndet vara livskraftigt.
Östliga kronsångarens vetenskapliga artnamn coronatus betyder just "krönad", av latinets coronare, "att kröna", och corona, "krona".
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarE
börjar medÖstlig kronsångare är en normalstor gulgrön lövsångare, 11–12 centimeter i längd, med tydligt vingband, långt ögonbrynsstreck och hjässband (därav namnet), av de arter som uppträtt i Europa närmast lik nordsångaren (Phylloscopus borealis). Den skiljer sig från denna genom sitt ljusa band centralt på hjässan, gulaktigt ögonbrynsstreck framför ögat (men otydligare bakom) samt mörk olivgrönt ögonstreck samt samma färg på hjässans sidor. Ovansidan är även mer rent grön och undersidan mer rent vit.
Jämfört med liknande mindre kronsångare (P. reguloides) är den större och mer utdragen, med både kraftigare och längre näbb, endast ett vingband (där större täckarnas fjäderbaser är grönare, inte mörka), vitare undersida utom de gula undre stjärttäckarna samt vitare ögonbrynsstreck bakom ögat och inte lika mörka hjässidor. Könen är lika, medan ungfågeln är brunare ovan än den adulta samt har mindre markant tecknat hjässband och gult på undersidan av stjärten.
Östlig kronsångare häckar i sydöstra Ryssland (Amurland och Ussuriland), nordöstra och centrala Kina (norra Inre Mongoliet, norra och östra Heilongjiang, östra Jilin, östra Sichuan och Chongqing), på Sachalin, Koreahalvön samt i Japan. Vintertid flyttar den till Sydostasien, från södra Myanmar österut till södra Kambodja och söderut till Sumatra och Java. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Östliga kronsångaren häckar i skogsbryn och gläntor i tät lövskog över 1830 meters höjd. Den kan också ses i stånd med ceder (Cedrus), granskog och flodnära skog. I övervintringsområdet hittas den i låglänta områden upp till 2000 meters höjd, i blandskog och städsegrön skog, i låga träd och buskar och i mangroveskog. Födan består av små insekter och spindlar som den plockar i buskar och uppe i trädkronorna.
Häckningstiden sträcker sig från mitten av maj till juli, med flygga ungar i slutet av juni eller början av juli. Boet är en boll av torrt gräs, mossa och löv och placeras på marken under en buske eller ett litet träd eller bland låga grenar. Däri lägger den fyra till sju ägg. Boet försvaras aggressivt mot inkräktare, även människor. Arten utsätts ofta av boparasitism av tajgagöken (Cuculus optatus).
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, lokalt mycket vanlig.
