Dvärgpingviner
Dvärgpingvin (Eudyptula minor) är en kolonihäckande havsfågel inom familjen pingviner och den enda arten i släktet dvärgpingviner. Den förekommer på Nya Zeeland och södra Australien och uppvisar regionala skillnader i morfologi, dräktkaraktärer och häckningsekologi.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Fi
FiskätareFl
Flygoförmögna fåglarFlygoförmögna fåglar är fåglar som genom evolution har förlorat förmågan att flyga. Det finns över 60 idag levande vilda fågelarter som i...
Al
Altriciella djurFo
Fossoriala djurNa
NatatoriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Te
TerrestriskOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Gr
Grävande djurVa
Vattenlevande djurMo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialKo
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
In
Inte en migrantL
börjar medDvärgpingvinen blir cirka 35 cm hög och har en vingbredd på 10 cm. Den väger cirka 1,5 kg som vuxen. Dvärgpingvinen har blågråa vingar med en vit kant. Bröstet, halsen och hakan är vita och ryggen blågrå.
Dvärgpingvinen beskrevs första gången 1781 av den tyske naturvetaren Johann Reinhold Forster. Den förekommer på Nya Zeeland samt södra Australien och på Tasmanien.
Traditionellt har taxonet delats upp i sex underarter och denna indelning följer fortfarande Clements et. al, 2018:
Vissa inkluderar iredalei i variabilis.
Dvärgpingvinens taxonomi är under diskussion. Detta grundar sig på att arten uppvisar så pass stora regionala skillnader i morfologi, dräktkaraktärer och häckningsekologi att visa taxonomer har delat upp taxonet i de två arterna dvärgpingvin (E. minor) och "nyzeeländsk dvärgpingvin" (E. albosignata). Den nyzeeländska dvärgpingvinen har vita vingar vilket gör att vissa istället beskriver den som en morf av dvärgpingvin.
Data från en studie av mitokondrie-DNA genomförda av Banks et al. 2002 indikerade att det verkligen rör sig om två arter och att den nyzeeländska arten då skulle kunna beskrivas med fyra underarter. Undersökningen visar att arten har sitt ursprung på Nya Zeeland och att kolonisationen av Australien skedde ganska sent och att dessa senare åter spred sig i Nya Zeeland.
En senare genomförd studie av mitokondrie-DNA verifierar Banks hypotes om artens ursprung och att den australiska populationen består av en underart. Men undersökningen indikerar också att det nyzeeländska taxonet inte bara är samma art utan att även den tidigare underartsindelningen baserad på morfologi och dräktkaraktärer förmodligen är felaktig.
Dvärgpingvinen häckar i kolonier och häckningstiden infaller i maj till oktober. Den lägger i genomsnitt två ägg som båda föräldrarna hjälper till att ruva äggen. Äggen kläcks efter ungefär 36 dagar. Dess föda består till stor del av bläckfisk, räkor och fisk.
Dvärgpingvinen har en stor och stabil världspopulation bestående av uppskattningsvis knappt en halv miljon vuxna individer. IUCN bedömer inte arten som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC). Största hotet mot dvärgpingvinen är idag det industriella rovfisket som minimerar födan.