Endemiska djur i Etiopien

Etiopisk varg, abessinsk schakal eller simienschakal (Canis simensis) är en art i familjen hunddjur som är mycket sällsynt i sitt utbredningsområde. Mindre

Gelada (Theropithecus gelada) är en markattartad apa som är endemisk för bergsområden i Etiopien. Den är social och håller ofta samman i stora flockar, som ibland kan innehålla så många som 500 individer. Den påminner om babianerna i utseende, men tillhör det egna släktet Theropithecus. Geladan är den sista medlemmen av en större grupp av primater som hade gräs som huvudföda. Mindre

Tachyoryctes macrocephalus är en däggdjursart som beskrevs av Eduard Rüppell 1842. Tachyoryctes macrocephalus ingår i släktet afrikanska rotråttor, och familjen råttdjur. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Det svenska trivialnamnet bergsrotråtta förekommer för arten. Mindre

Etiopisk stenbock eller waliestenbock (Capra walie) är en art i släktet getter. Den betraktades tidigare som underart till alpstenbocken men listas numera som självständig art. Mindre

Bergsnyala (Tragelaphus buxtoni) är en antilopart som tillhör familjen oxdjur. Man hittar den främst på Arussihöglandet och i provinsen Sidama i Etiopien. Eftersom den bara håller till på ett område som är 150 kvadratkilometer stort upptäcktes den inte förrän är 1910.Bergsnyalan påminner ganska mycket om den större kudun. Pälsen är raggig och gråbrun. Den har fyra svaga vita strimmor på sidorna och vita fläckar på kinderna och halsen. Hanarna har en kort vit man ...
som övergår till en brun och vit ”ryggman”. Bergsnyalan har långa spiralvridna horn som kan bli runt 80 centimeter långa. Nyalan har en boghöjd på ungefär 125 centimeter och den kan väga runt 200 kilogram.Bergsnyalan håller mest till i Arussibergen och Balebergens höglandsskogar och på dess bergshedar mellan 2700 och 3700 meter över havet. Bergsskogarna de håller till i består mest av Ceder och trädljung. I nyalans diet ingår skott, knopp, ljung, gräs och örter.Nyalan är för det mesta ett nattaktivt djur som söker föda från eftermiddagen till morgonen. Hanarna lever oftast ensamma medan hornorna och ungdjuren bildar små hjordar.Det främsta rovdjuret som jagar bergsnyalan är leoparden. Den är ett utrotningshotat djur på grund av jakt och miljöförstöring. Mindre

Barkindad tofsturako (Crinifer personatus) är en fågel i familjen turakor inom ordningen turakofåglar. Mindre

Stresemanns buskkråka (Zavattariornis stresemanni) är en säregen starkt hotad fågel i familjen kråkfåglar som är endemisk för Etiopien. Mindre

Etiopienturako (Menelikornis ruspolii) är en fågel i familjen turakor inom ordningen turakofåglar som är endemisk för Etiopien. Mindre

Vitstjärtad svala (Hirundo megaensis) är en hotad afrikansk fågel i familjen svalor. Den förekommer endast i höglänta områden i södra Etiopien. Mindre

Etiopienpiplärka (Macronyx flavicollis) är en fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar. Mindre

Abaysporrhöna (Pternistis harwoodi) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar. Mindre

Blanfordlärka (Calandrella blanfordi) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar. Mindre

Salvadorisiska (Crithagra xantholaema) är en fåtalig tätting i familjen finkar som enbart förekommer i Etiopien. Mindre

Blåvingad gås (Cyanochen cyanoptera) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar. Den förekommer enbart i Etiopiens högländer. Mindre

Gulpannad papegoja (Poicephalus flavifrons) är en fågel i familjen västpapegojor inom ordningen papegojfåglar. Mindre

Nechisarnattskärra (Caprimulgus solala) är en fågel i familjen nattskärror som lever enbart i Etiopien. Mindre

Etiopiensiska (Serinus nigriceps) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar. Mindre

Etiopienvipa (Vanellus melanocephalus) är en fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar, endemisk för Etiopien. Mindre

Ankobersiska (Crithagra ankoberensis) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar. Mindre

Höglandsfrankolin (Scleroptila psilolaema) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar. Mindre

Gulstrupig siska (Crithagra flavigula) är en starkt hotad fågel i familjen finkar som enbart förekommer i Etiopien. Mindre

Etiopienastrild (Pytilia lineata) är en fågel i familjen astrilder inom ordningen tättingar. Mindre

Pternistis atrifrons är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar. Efter att under en period har behandlats som egen art kategoriseras den sedan 2022 vanligen som underart till Pternistis castaneicollis, dock ej av IUCN och BirdLife International. Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde och tros minska kraftigt, varför IUCN kategoriserar den som starkt hotad. Mindre

Afrixalus clarkei är en groddjursart som beskrevs av Malcolm Largen 1974. Afrixalus clarkei ingår i släktet Afrixalus och familjen gräsgrodor. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Ptychadena neumanni är en groddjursart som först beskrevs av Ahl 1924. Ptychadena neumanni ingår i släktet Ptychadena och familjen Ptychadenidae. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Afrixalus enseticola är en groddjursart som beskrevs av Malcolm Largen 1974. Afrixalus enseticola ingår i släktet Afrixalus och familjen gräsgrodor. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Sylvacaecilia grandisonae är en groddjursart som först beskrevs av Taylor 1970. Sylvacaecilia grandisonae ingår i släktet Sylvacaecilia och familjen Caeciliidae. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Leptopelis yaldeni är en groddjursart som beskrevs av Malcolm Largen 1977. Leptopelis yaldeni ingår i släktet Leptopelis och familjen Arthroleptidae. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Amietophrynus langanoensis är en groddjursart som först beskrevs av Largen, Tandy och Tandy 1978. Amietophrynus langanoensis ingår i släktet Amietophrynus och familjen paddor. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Leptopelis gramineus är en groddjursart som först beskrevs av George Albert Boulenger 1898. Leptopelis gramineus ingår i släktet Leptopelis och familjen Arthroleptidae. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Altiphrynoides malcolmi är en groddjursart som först beskrevs av Alice G.C. Grandison 1978. Altiphrynoides malcolmi ingår i släktet Altiphrynoides och familjen paddor. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Leptopelis susanae är en groddjursart som beskrevs av Malcolm Largen 1977. Leptopelis susanae ingår i släktet Leptopelis och familjen Arthroleptidae. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Leptopelis vannutellii är en groddjursart som först beskrevs av George Albert Boulenger 1898. Leptopelis vannutellii ingår i släktet Leptopelis och familjen Arthroleptidae. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Leptopelis ragazzii är en groddjursart som först beskrevs av George Albert Boulenger 1896. Leptopelis ragazzii ingår i släktet Leptopelis och familjen Arthroleptidae. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Paracassina kounhiensis är en groddjursart som först beskrevs av François Mocquard 1905. Paracassina kounhiensis ingår i släktet Paracassina och familjen gräsgrodor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Paracassina obscura är en groddjursart som först beskrevs av George Albert Boulenger 1895. Paracassina obscura ingår i släktet Paracassina och familjen gräsgrodor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Mindre

Letheobia somalica är en ormart som beskrevs av Boulenger 1895. Letheobia somalica ingår i släktet Letheobia och familjen maskormar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer i Etiopien och den hittas vanligen på högplatån mellan 1800 och 2200 meter över havet. Den första individen registrerades däremot vid floden Bio Asse på 600 meter över havet. Honor lägger ägg. Mindre

Lamprophis erlangeri är en ormart som beskrevs av Sternfeld 1908. Lamprophis erlangeri ingår i släktet Lamprophis och familjen snokar.Artens utbredningsområde är Etiopien. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Honor lägger ägg. Mindre

Chlorocebus djamdjamensis (officiellt svenskt trivialnamn saknas) är en primat i släktet gröna markattor som förekommer i centrala Etiopien. Mindre

Lepus starcki är en däggdjursart som beskrevs av Franz Petter 1963. Lepus starcki ingår i släktet harar och familjen harar och kaniner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.Denna hare är endemisk för Etiopiens centrala högland därav kallad etiopisk hare. Den vistas i regioner som ligger 2100 till 4400 meter över havet. Habitatet utgörs av gräsmarker och träsk.Håren som bildar den tjocka och täta pälsen på ovansidan ä ...
r 20 till 25 mm långa. De har nära roten ett ljusgrått avsnitt sedan ett svart avsnitt, åter ett vitaktigt avsnitt och en svart spets. Pälsens färg är därför mörk agouti och mörkare än hos abessinsk hare. Pälsen blir fram mot bålens sidor ljusare samt mer brunaktig och på undersidan finns vit päls. Kring ögonen kan vita ringar förekomma. Öronens övre fjärde del är svart. Svansen är uppdelad i en svart ovansida och en vit undersida. Djuret har rännor i de övre framtänderna. Mindre

Lepus fagani är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1903. Lepus fagani ingår i släktet harar, och familjen harar och kaniner. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna hare blir med svans 45 till 54 cm lång. Svanslängden är 5,0 till 8,2 cm, bakfötterna är 9 till 11 cm långa och öronen är 8,1 till 9,5 cm stora. Den täta och delvis styva pälsen har på ovansidan en brun färg, ibland me ...
d ljusare skuggor. Bröstet är mera gråaktig och buken är vit. På den ljusbruna eller vita svansen finns en bredare svart strimma.Artens avgränsning mot andra harar som förekommer i Afrika (t.ex. Savannhare eller Abessinsk hare) är inte helt klarlagd.Lepus fagani förekommer i Etiopiens högland mellan 500 och 2500 meter över havet därav kallad etiopisk hare. Det är inte helt klarlagt vilket habitat arten föredrar. Den hittades i stäpper och andra gräsmarker samt på skogsgläntor med gräs. Mindre