Endemiska djur i USA

Xerospermophilus mohavensis är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1889. Den ingår i släktet Spermophilus och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Utahpräriehund (Cynomys parvidens) är en däggdjursart som beskrevs av J. A. Allen 1905. Cynomys parvidens ingår i släktet präriehundar och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade. Mindre

Dipodomys ingens är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1904. Dipodomys ingens ingår i släktet känguruspringmöss, och familjen påsmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Med en kroppslängd av 15 till 20 cm och en svanslängd av 18 till 21,5 cm är arten störst i släktet. I motsats till andra känguruspringmöss finns fem tår vid bakfötterna. Pälsen är på ovansidan sandfärgad ...
eller lite mörkare brun och på buken vit. Kännetecknande är svansen som är mörk på toppen och på undersidan medan sidorna är vita.Denna gnagare förekommer i Kalifornien (USA) i delar av Central Valley. Regionen ligger 120 till 870 meter över havet. Habitatet utgörs av halvöknar med några buskar. Efter regntider växer gräs och örter i utbredningsområdet. I vissa delar av regionen etablerades betesmarker med frodigare växtlighet.Individerna behöver mjuk jord där de kan gräva sina bon. De lever främst ensamma och har ett 60 till 350 m² stort revir. Dipodomys ingens är aktiv på natten och äter främst frön samt några växtdelar och troligen insekter. Mindre

Urocitellus brunneus är en däggdjursart som först beskrevs av Arthur H. Howell 1928. Urocitellus brunneus ingår i släktet Urocitellus och familjen ekorrar. Mindre

Svartfotad iller (Mustela nigripes) är en art i familjen mårddjur som förekommer i Nordamerika. Arten blev under 1900-talet nästan utrotad och kategoriserades 1970 som utdöd. 1981 lokaliserades en mindre koloni nära Meeteetse i Wyoming som utgör ursprunget till dagens population.Artepitet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de latinska orden niger (svart) och pes (fot). Mindre

Gunnisonhöna(Centrocercus minimus) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen fasanfåglar om enbart förekommer i delstaterna Colorado och Utah i USA. Fram tills nyligen behandlades den som en del av strålstjärtshönan, men urskiljs numera som egen art. Mindre

Mindre

Kärrskördemus (Reithrodontomys raviventris) är en däggdjursart som beskrevs av Dixon 1908. Kärrskördemusen ingår i släktet skördemöss och familjen hamsterartade gnagare. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade.Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 6,2 till 8,0 cm, en svanslängd av 5,6 till 9,5 cm och en vikt av 8 till 15 g. Bakfötterna är lite längre än 2 cm. Ovansidans päls bi ...
ldas av kanelfärgade och svarta hår vad som ger ett spräckligt utseende. En orangebrun strimma skiljer ovansidan från den ljusbruna till vita undersidan. Där de svarta öronen träffar huvudet förekommer tofsar men bruna hår.Denna skördemus förekommer i USA i Kalifornien kring San Francisco Bay. Arten vistas där i marskland med brackigt vatten. Typisk för regionen är amarantväxter av släktet Atriplex. Födan utgörs av olika växtdelar som gräs och frön. Individerna är vanligen aktiva på natten och de syns ibland på dagen. Beroende på population föds en eller fler kullar per år med 3 till 4 ungar. Fortplantningstiden sträcker sig från mars till november. Mindre

Mississippialligator (Alligator mississippiensis), även kallad amerikansk alligator, är en alligator som lever i träskområden, långsamt rinnande floder och sjöar i sydöstra USA. Mindre

Podomys floridanus är en art i familjen hamsterartade gnagare som är endemisk för Florida. Mindre

Tamias alpinus är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1893. Tamias alpinus ingår i släktet Tamias och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten blir 16,5 till 20 cm lång (huvud och bål) och den har en 6 till 8,5 cm lång svans. Vikten är 28 till 50 g. Pälsens grundfärg på ovansidan är gulgrå till gulbrun och undersidan är ljus orange. Liksom hos flera andra j ...
ordekorrar förekommer fyra vita och tre mörka strimmor på ryggens mitt.Denna jordekorre förekommer i Kalifornien i bergstrakten Sierra Nevada. Den vistas där mellan 2300 och 3900 meter över havet. Habitatet utgörs av klippiga bergsängar och andra landskap i bergstrakten.Individerna går på marken och klättrar ibland i växtligheten. De äter frön från olika växter, svampar och troligen smådjur. Honor är cirka en månad dräktig och de föder sina unga under den tidiga sommaren. En kull har vanligen 4 eller 5 ungar. Arten håller från oktober till våren vinterdvala.Tamias alpinus är aktiv på dagen. Den lagrar före dvalan fett i kroppen och den skapar även förråd som den äter när den vaknar under vintern. Arten kan leva 2 till 3 år i naturen.Jordekorren kan snabb gömma sig i en bergsspricka när den upptäcker en fiende. Troligen faller några individer offer för rovfåglar, vesslor, prärievargar, präriekatträv och rödlo. Mindre

Tamias sonomae är en däggdjursart som först beskrevs av Grinnell 1915. Den ingår i släktet jordekorrar och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Mindre

Marmota olympus är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1898. Arten ingår i släktet murmeldjur och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar Marmota olympus globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Ammospermophilus nelsoni är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1893. Ammospermophilus nelsoni ingår i släktet Ammospermophilus och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade. Mindre

Blarina carolinensis är en däggdjursart som först beskrevs av John Bachman 1837. Blarina carolinensis ingår i släktet Blarina, och familjen näbbmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.Arten blir med svans 75 till 105 mm lång, svanslängden är 17 till 30 mm och vikten är 15 till 30 g. Liksom hos andra näbbmöss förekommer en spetsig nos, små ögon och små öron. Blarina carolinensis har askgrå päls på ovansidan och något ljusare päls på undersidan. Skillna ...
der mot andra arter av släktet Blarina finns främst i avvikande genetiska egenskaper. Arten dödar sina byten med hjälp av giftig saliv.Denna näbbmus förekommer i södra USA från Virginia till Florida. Habitatet utgörs av olika slags skogar, buskskogar och gräsmarker med några träd. Arten vistas gärna i fuktiga områden.Individerna vilar troligen i håligheter mellan rötter eller i andra gömställen. De använder även tunnelsystem. I större bon kan det finnas flera individer. Födan utgörs av olika ryggradslösa djur som kompletteras med några växtdelar. Fortplantningen sker under våren och sommaren. Honor kan ha tre eller fler kullar under tiden och föder upp till sju ungar per kull. Dräktigheten varar uppskattningsvis 21 till 30 dagar. Livslängden går sällan upp till två år.Blarina carolinensis är främst aktiv under natten och efter regn. Den jagas av olika rovlevande djur som förekommer i samma region, bland annat hökfåglar, ugglor, ormar och prärievarg. Ungarna är vid födelsen nakna och blinda. De syns efter 18 till 20 dagar för första gången utanför gömstället och kort efteråt slutar honan med digivning. Mindre

Präriekatträv (Vulpes velox) är en art i familjen hunddjur som förekommer i torra områden i Nordamerika. En karaktäristisk skillnad, jämfört med rödräven som lever i samma område, är präriekatträvens stora öron. Mindre

Urocyon littoralis är ett rovdjur i familjen hunddjur (Canidae) som lever endemiskt på de kaliforniska Channel Islands.Artepitet i det vetenskapliga namnet är latin för "vid havskusten". Mindre

Majsormen (Pantherophis guttatus) är en art i släktet råttsnokar. Deras naturliga habitat är i sydöstra USA, från New Jersey i norr, till Florida Keys i söder och så långt som Texas i väst. Arten introducerades på några öar i Västindien. En fullvuxen majsorm kan bli uppåt 180 cm, men i fångenskap (terrarium) blir de sällan över 150 cm. Oftast 80–120 cm. En nyfödd juvenil är mellan 20 och 30 cm lång när den föds och är lika tjock som en blyertspenna. Dessa repti ...
ler är även växelvarma, det vill säga att de kan inte reglera sin kroppstemperatur själv, de använder sig istället av omgivningen för att kunna höja eller sänka kroppstemperaturen. Växelvarma reptiler söker sig till varmare områden främst för att kunna spjälka sin föda. Mindre

Anolis carolinensis är en ödleart som beskrevs av Voigt 1832. Anolis carolinensis ingår i släktet anolisar, och familjen Polychrotidae. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Det svenska trivialnamnet grön anolisödla förekommer för arten.Arten når en kroppslängd upp till 20 cm. Den kan i viss mån skifta kroppsfärg under kortare tider. Hannar kännetecknas av ett rödaktigt säckformigt organ vid strupen. Individerna jagar olika insekter. Ungdjur blir k ...
önsmogna efter 8 till 12 månader när de är cirka 12 cm långa. Vissa exemplar lever 8 år.Ödlans utbredningsområde ligger främst i sydvästra USA från North Carolina till Florida och västerut till västra Texas. En avskild population lever i nordvästra Mexiko i delstaten Tamaulipas. Anolis carolinensis introducerades i Japan, i Spanien och på flera öar.Djuret kan anpassa sig till olika habitat med träd och buskar. Arten hittas bland annat i skogar, i buskskogar, i träskmarker och i stadsparker. Den klättrar på stammar, på grenar och kvistar, på gröna växtdelar samt på staket och murar. Individerna vilar gömd under lövskiktet eller under andra växtdelar. De uppsöker inga jordhålor. Äggen täcks med fuktig jord eller med löv eller de göms på annat sätt. I USA finns uppskattningsvis 100 000 till 1 000 000 vuxna exemplar. Mindre

Pseudemys alabamensis är en sköldpaddsart som beskrevs av den tyske zoologen Georg Baur 1893. Pseudemys alabamensis ingår i släktet Pseudemys och familjen kärrsköldpaddor. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer i Alabama i USA och kanske i angränsande områden av Florida. Mindre

Vattenmockasin (Agkistrodon piscivorus) är en ormart som beskrevs av Lacépède år 1789. Arten ingår i släktet Agkistrodon som hör till familjen huggormar. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten globalt som livskraftig. Mindre

Alligatorsköldpadda (Macrochelys temminckii) är en sköldpaddsart som tillhör familjen huggsköldpaddor. Den kallas också alligatorsnappsköldpadda. Mindre

Skogsskallerorm (Crotalus horridus) är en ormart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Skogsskallerormen ingår i släktet skallerormar och familjen huggormar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.Ormen förekommer i centrala och östra USA och vissa exemplar når sydöstra Kanada. Arten vistas i kulliga områden och i låga bergstrakter som är täckta av lövfällande skogar eller av blandskogar. Crotalus horridus besöker även våtmarker och jordbruksmark. D ...
en vistas främst på marken men den kan klättra i den låga växtligheten. Skallerormen håller vinterdvala mellan klippor eller i bergssprickor. I nordöstra delen av utbredningsområdet uppsöker honor före ungarnas födelse ofta öppna landskap. Mindre

Pantherophis obsoletus är en ormart som beskrevs av Say 1823. Pantherophis obsoletus ingår i släktet Pantherophis och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer i centrala och östra USA söderut till Texas samt i södra Kanada. Honorna lägger ägg. Mindre

Mindre

Östlig indigosnok (Drymarchon couperi) är en ormart som beskrevs av John Edwards Holbrook 1842. Arten ingår i släktet Drymarchon, och familjen snokar. Inga underarter finns listade. Mindre

Sistrurus miliarius är en ormart som beskrevs av Carl von Linné 1766. Sistrurus miliarius ingår i släktet dvärgskallerormar, och familjen huggormar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Mindre

Hawaiivråk (Buteo solitarius) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar. Mindre

Floridasnårskrika (Aphelocoma coerulescens) är en hotad kråkfågel med mycket begränsad utbredning i amerikanska delstaten Florida. Mindre

Karolinaparakit (Conuropsis carolinensis) är en utdöd fågel i familjen västpapegojor inom ordningen papegojfåglar. Mindre

Mindre präriehöna (Tympanuchus pallidicinctus) är en hotad nordamerikansk hönsfågel i familjen fasanfåglar. Mindre

Tallspett (Leuconotopicus borealis) är en fågel i familjen hackspettar som enbart förekommer i sydöstra USA. Arten har minskat kraftigt till följd av habitatförstörelse och världspopulationen uppskattas till endast 15.000 häckande individer. Mindre

Lampropeltis calligaster är en ormart som beskrevs av Harlan 1827. Lampropeltis calligaster ingår i släktet kungssnokar, och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.Arten förekommer i östra USA från östra Nebraska och Maryland till östra Texas och Florida. Den vistas i olika öppna landskap och gömmer sig i jordhålor eller under föremål. Honor lägger ägg. Mindre

Nerodia fasciata är en ormart som beskrevs av Carl von Linné 1766. Nerodia fasciata ingår i släktet Nerodia och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.Arten är med en genomsnittlig längd av 65 cm en liten orm. Kroppen är täckt av grova fjäll och oftast finns ett mönster av mörka och ljusa band. Bakkroppen och svansen är lite avplattade. I motsats till ormar från släktet Agkistrodon som har ett liknande mönster är huvudet smalare ...
. Hos ormar av släktet Agkistrodon är huvudet tydlig trekantig och tydlig bredare än halsen. Nerodia fasciata har allmänt en smal bål men dräktiga honor kan vara tjocka. Hannar är vanligen mindre än honor. Vissa honor kan bli 98 cm långa och den maximala längden för hannar är 73 cm. På undersidan är ormen gulaktig med flera mörka trekantiga eller fyrkantiga fläckar. En enhetlig kroppsfärg på ovansidan hittas främst hos äldre exemplar.Denna orm förekommer i östra USA från North Carolina och från Texas till Florida. En introducerad population lever i Kalifornien. Nerodia fasciata lever i fuktiga landskap som träskmarker, marskland, mangroveskogar och nära vattendrag. Den besöker även områden med insjöar och vattenpölar samt den översvämmade prärien.Arten vilar i naturliga jordhålor vid strandlinjen, i den täta växtligheten eller under bråte. Nerodia fasciata jagar groddjur och fiskar. Honan föder 10 till 20 eller sällan upp till 50 ungar per tillfälle (vivipari). Ormen biter ibland när den känner sig hotad men bettet anses inte vara farlig för människor. I södra delen av utbredningsområdet är ormen hela året aktiv och i norra delen håller den vinterdvala. Mindre

Plestiodon laticeps är en ödleart som beskrevs av Schneider 1801. Plestiodon laticeps ingår i släktet Plestiodon och familjen skinkar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer i östra USA. Den når i norr sydöstra Iowa och södra Pennsylvania, i väst centrala Texas samt i öst Atlanten och Florida. Den hittas även på några mindre öar framför Floridas kust. Habitatet utgörs främst av områden med träd och buskar eller av skogskanter. Ibland ...
besöks träskmarker.Individerna går på marken och klättrar i den låga växtligheten. De syns ofta på trädstubbar, på trädstammar som ligger på marken och på murar. Som gömställen används trädens håligheter som kan vara övergivna hackspettsbon. Plestiodon laticeps hittas i skogar med cypresser men den undviker områden med tallar. Äggen läggs ofta i förmultnande trädstubbar, under stenar eller de göms på annat sätt.Plestiodon laticeps kan anpassa sig till måttliga landskapsförändringar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Mindre

Farancia erytrogramma är en ormart som beskrevs av den franske naturhistorikern Palissot de Beauvois 1802. Farancia erytrogramma ingår i släktet Farancia, och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Mindre

Heterodon simus är en ormart som beskrevs av Carl von Linné 1766. Heterodon simus ingår i släktet svinsnokar, och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer i sydöstra USA från delstaten Mississippi österut och från North Carolina söderut till Florida.< Mindre

Haldea striatula är en ormart som beskrevs av Carl von Linné 1766. Haldea striatula är ensam i släktet Haldea som ingår i familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer i östra USA. Den lever främst i torra och delvis klippiga landskap som gräsmarker, ödemark och torra skogar. Ibland besöks kanter av träskmarker, trädgårdar och mindre vattendrag. Individerna gömmer sig of ...
ta under träbitar, bark eller annan bråte.Haldea striatula blir 18 till 25 cm lång. Den äter daggmaskar och andra mjuka ryggradslösa djur. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar. Mindre

Rödvarg är ett taxon inom släktet Canis i familjen hunddjur, som av somliga auktoriteter (bland annat Wilson & Reeder, 2005) kategoriseras som underart till vanlig varg (Canis lupus), med namnet Canis lupus rufus, men som av bland annat IUCN kategoriseras som en självständig art, med namnet Canis rufus. Mindre

Slamdjävul (Cryptobranchus alleganiensis) är ett stjärtgroddjur inom familjen jättesalamandrar och det tredje största stjärtgroddjuret i världen, efter kinesisk jättesalamander och japansk jättesalamander. Den lever (i motsats till sitt svenska namn) i klara, grunda strömmande vatten med stenig botten och god tillgång på syre. Till skillnad från de flesta andra salamandrar, men i likhet med till exempel grodor, har slamdjävulen yttre befruktning. Mindre

Amerikansk lövgroda (Hyla cinerea) är en vanlig nordamerikansk art av lövgrodor som tillhör släktet Hyla och familjen Hylidae. Den kallas även för carolinalövgroda eller amerikansk grön lövgroda.Dessa grodor blir mellan 3,5 och 6 cm långa som vuxna. Hanarna är något mindre än honorna. Kroppsfärgen av den amerikanska gröna lövgrodan kan variera mellan starkt gulgrön, olivgrön och limongrön. Färgens mörkhet kan ändra sig beroende på ljus och temperatur. De har en v ...
it, vitgul eller krämfärgad linje på varje sida, som går längs kroppen från hörnen av munnen. Små metallgula eller vita fläckar förekommer. De har fästskivor på tårna för bättre grepp vid klättring. Bakkroppen kan vara vitgul till gul. Huden är slät, men hanar har rynkade halsar. Den amerikanska lövgrodans miljö är oftast områden kring sjöar, åar och bondgårdar samt träsk och myrar. De kan hittas i de amerikanska sydstaterna och vissa norra och västra delar: hela Florida, södra Georgia, hela Louisiana, Delaware, östra Maryland, Virginia, östra North och South Carolina, östra Texas, samt längs Mississippifloden fram till södra Illinois. De finns möjligtvis även i nordöstra Mexiko.Som de flesta grodor äter arten insekter (mest mygg och flugor) och andra små invertebrater. De ses ofta runt hemmet på fönster och utomhuslampor där de väntar på byte.Parningsäsongen pågår mellan mitten av april och mitten av augusti. Honorna lägger upp till 400 ägg i grunt vatten som fästs på växtrötter. Äggen kläcks en vecka senare, och grodynglen förvandlas mellan 55 och 63 dagar efter äggkläckningen. Väderförhållandena påverkar parningen, som oftast äger rum under och efter regnskurar.Arten är mycket populär som sällskapsdjur i Nordamerika och Europa. Mindre

Karolinatita (Poecile carolinensis) är en nordamerikansk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar. Mindre