Endemiska djur i Baja California

Svart åsnehare (Lepus insularis) är ett hardjur som förekommer på en mexikansk ö i Californiaviken. Mindre

Kaliforniatumlare (Phocoena sinus, engelska vaquita och spanska vaquita marina eller chochito) är en ovanlig art av tumlare som är endemisk i norra delen av Californiaviken. Den är akut utrotningshotad, och försök görs för att säkra artens överlevnad. Mindre

Crotalus catalinensis är en ormart som beskrevs av Cliff 1954. Crotalus catalinensis ingår i släktet skallerormar och familjen huggormar. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Ormen förekommer endemisk på ön Santa Catalina i Californiaviken i Mexiko. Den lever i halvöknar med några buskar och annan växtlighet. Individerna är nattaktiva och de jagar gnagare av arten Peromyscus slevini. Mindre

Sauromalus varius är en ödleart som beskrevs av Mary Cynthia Dickerson 1919. Sauromalus varius ingår i släktet Sauromalus och familjen leguaner. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer på Isla San Esteban och på andra öar i Californiaviken (Mexiko). Den vistas vid kusten och upp till 430 meter över havet. Sauromalus varius lever i klippiga områden med gräs och buskar. Exemplaren blir utan svans upp till 32,4 cm långa och kan väg ...
a 1,8 kg. De parar sig under våren och honor lägger under senare våren eller sommaren lägger honan cirka 22 ägg. Äggen kläcks efter ungefär 80 dagar och de nykläckta ungarna är i genomsnitt 7 cm långa och 14 g tunga. Antaglig fortplantar sig honor vart fjärde år. Individerna äter blad och frukter av olika växter som Olneya tesota, Perityle emoryi och arter av släktet Opuntia.Sauromalus varius är känslig för torka. På ön introducerades svartråttor, katter och hundar men det är okänt hur de påverkar beståndet. IUCN listar arten som sårbar (VU). Mindre

Sauromalus hispidus är en ödleart som beskrevs av Leonhard Hess Stejneger 1891. Sauromalus hispidus ingår i släktet Sauromalus och familjen leguaner. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna leguan förekommer på olika öar i Californiaviken i Mexiko. På dessa öar finns bara låga kullar och inga höga berg. Sauromalus hispidus går på marken och klättrar i växtligheten. Den är aktiv på dagen och vilar på natten i bergssprickor, mellan stenar eller i na ...
turliga jordhålor. Arten äter olika växtdelar som blad från träd och buskar, frukter, blommor (även från kaktusar) och gräs.Några individer dödas av regionens ursprungsbefolkning för köttets skull och kroppsvätskorna används i den traditionella medicinen. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad. Det beror främst på den begränsade utbredningen. Mindre

Ctenosaura hemilopha är en ödleart som beskrevs av Cope 1863. Ctenosaura hemilopha ingår i släktet Ctenosaura och familjen leguaner.Arten förekommer i nordvästra Mexiko, inklusive på halvön Baja California samt på öar i Californiaviken. Mindre

Sauromalus slevini är en ödleart som beskrevs av Van Denburgh 1922. Sauromalus slevini ingår i släktet Sauromalus och familjen leguaner. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer på olika öar i Californiaviken i Mexiko. Dessa öar är Isla Carmen, Isla Monserrat, Isla Coronados och Isla Danzante. Öarnas högsta toppar ligger 480 meter över havet.Ödlan kännetecknas av en bred och avplattad bål samt av ett trekantigt huvud. Näsborrarna är ...
riktade åt sidan och lite bakåt. På ryggen har arten en brun, olivgrön eller smutsig gul grundfärg. En längsgående gul strimma på ryggens centrum kan förekomma. Några exemplar har rödaktiga eller svarta punkter, fläckar eller tvärstrimmor på ovansidan.Arten är liksom andra släktmedlemmar dagaktiv och den solbadar på morgonen. Därför sitter den på klippor eller på stenar. Sauromalus slevini har antagligen växter som föda men uppgiften behöver bekräftelse. Denna leguan blir utan svans cirka 21 cm lång. Honor lägger ägg.På öarna introducerade konkurrenter som tamgeten och fiender som tamkatten. Katterna på Isla Monserrat och Isla Coronados finns inte kvar. För närbesläktade arter dokumenterades en särskild varierande populationsstorlek på grund av torka. Sauromalus slevini har bra anpassningsförmåga till måttlig torka. IUCN listar arten på grund av den begränsade utbredningen som nära hotad (NT). Mindre

Tamiasciurus mearnsi är en däggdjursart som först beskrevs av Townsend 1897. Tamiasciurus mearnsi ingår i släktet Tamiasciurus och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

San José-kanin (Sylvilagus mansuetus) är en däggdjursart som beskrevs av Nelson 1907. Sylvilagus mansuetus ingår i släktet bomullssvanskaniner, och familjen harar och kaniner. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer bara på ön Isla San José som ligger nära halvön Baja California i nordvästra Mexiko. Den lever där i låglandet i sydvästra delen av ön. Landskapet liknar en öken med glest ...
fördelade träd, buskar och kaktusar. Typiska växtarter på ön är Fouquieria diguetii, Jatropha cinerea, kaktusar av släktet Pachycereus, träd av släktet Bursera och buskar av bocktörnesläktet.Individerna är främst aktiva under kvällen och tidiga natten samt på morgonen. Parningen sker i november.Arten liknar buskkaninen (Sylvilagus bachmani) i utseende, den är bara något ljusare. Därför listades den ursprungligen som underart till buskkaninen. San José-kanin är ungefär 34 cm lång (huvud och bål), har en 4 cm lång svans och 6 cm stora öron. Under den kalla årstiden har arten en grå, ljusbrun eller gulgrå päls på ovansidan, ibland med svarta hårspetsar. Bålens sidor är ljusare och undersidan vitaktig.Artepitet i det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet för tam. Antagligen var de första individer som hittades av vetenskapsmän orädd för människor. Mindre

Otospermophilus atricapillus är en däggdjursart som beskrevs av W. Bryant 1889. Den ingår i släktet Otospermophilus och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Peromyscus dickeyi är en däggdjursart som beskrevs av William Henry Burt 1932. Peromyscus dickeyi ingår i släktet hjortråttor och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten är bara känd från Isla Tortuga som ligger öster om halvön Baja California (Mexiko). Landskapet på ön är en halvöken med glest fördelade buskar.En individ var med svans 19 cm lång och svanslängden va ...
r 9 cm. Den hade 2,2 cm långa bakfötter och 2,0 cm långa öron. Andra exemplar vägde mellan 15 och 20 g. På ovansidan förekommer mörkbrun päls med rosa och kanelfärgade nyanser. Peromyscus dickeyi har en mörk längsgående strimma på ryggens topp. På undersidan är pälsen vit men en rosa fläck kan förekomma på bröstet. Direkt efter pälsbytet sträcker sig denna fläck hos flera individer över nästan hela undersidan. Denna hjortråtta har mörka öron och bakfötternas sulor är nakna. Ungdjurens första päls är grå. I varje käkhalva förekommer en framtand, ingen hörntand, ingen premolar och tre molarer, alltså 16 tänder i hela tanduppsättningen.Fortplantningen dokumenterades under sommaren och under tidiga hösten. Kanske kan honor para sig under hela året. Antagligen faller några exemplar offer för skallerormen Crotalus atrox och för ormen Lampropeltis getula. Å andra sida kan dessa ormar vara orsaken att inga främmande djur som råttor eller tamkatter etablerade sig på ön. Mindre

Peromyscus caniceps är en däggdjursart som beskrevs av William Henry Burt 1932. Peromyscus caniceps ingår i släktet hjortråttor, och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Vuxna exemplar blir med svans 18 till 22 cm lång, svanslängden är 10 till 12,5 cm och vikten varierar mellan 13 oh 25 g. Denna hjortråtta har 2,0 till 2,2 cm långa bakfötter och 1,6 till 2,0 c ...
m långa öron. Pälsens färg är en blandning av ockra och gul medan huvudet är mer gråaktigt. På undersidan förekommer vitaktig päls med inslag av gult. En mörk strimma längs ryggens topp kan finnas men den är oftast otydlig. Peromyscus caniceps har bruna öron och svansens undersida är lite ljusare än ovansidan. Hos ungar är hela pälsen gråaktig.Arten är bara känd från Isla Monserrate som ligger öster om halvön Baja California (Mexiko). Landskapet på ön är en halvöken med glest fördelade buskar.En hona med aktiva spenar registrerades i oktober. Som föda antas växtdelar som blad, blommor, frukter och frön samt insekter. Kanske faller några exemplar offer för ormar som lever på ön. Mindre

Chaetodipus arenarius är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1894. Chaetodipus arenarius ingår i släktet Chaetodipus och familjen påsmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 11 underarter.Denna gnagare förekommer på halvön Baja California i Mexiko samt på mindre öar i närheten. Habitatet utgörs av öknar och andra torra landskap med ...
sandig jord. Arten gräver underjordiska bon. Den jagas av tornugglan.Artepitet i det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet arena (sand). Det syftar på det sandiga habitatet.Arten blir med svans 15,2 till 15,6 cm lång och svanslängden är cirka 8,5 cm. Djuret har i genomsnitt 2,1 cm långa bakfötter och 0,8 cm stora öron. Viktuppgifter saknas. Allmänt är hanar större än honor. Avvikande från de flesta andra medlemmar har arten en svans som är lite längre än huvud och bål tillsammans och inga borstar eller taggar i ovansidans päls förutom några enstaka borstar vid stjärten. Pälsfärgen på ovansidan varierar mellan ljusgrå, ljusbrun och mörkbrun. Hos flera exemplar har några hår svarta spetsar vad som ger ett spräckligt utseende. Övergången till den vita undersidan kan vara skarp eller stegvis. Svansens har på ovansidan en mörkbrun till rödbrun strimma och undersidan är vit. En population har en gulbrun linje mellan ovansidans bruna päls och undersidans vita päls. Hos några populationer varierar ovansidans pälsfärg beroende på årstid. Flera exemplar har en vit punkt bredvid örat. Mindre

Dipodomys merriami margaritae är en underart till gnagaren Dipodomys merriami som ingår i släktet känguruspringmöss och familjen påsmöss. Underarten listas inte av IUCN. Mindre

Mindre

Conus dispar är en snäckart som beskrevs av Sowerby 1833. Conus dispar ingår i släktet Conus och familjen kägelsnäckor. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre