Endemiska djur i Nansei-shoto

Iriomotekatt, Prionailurus bengalensis ssp. iriomotensis (alt. Prionailurus iriomotensis) är en underart (alternativt art) i släktet Prionailurus inom familjen kattdjur. Den räknas antingen som en egen art eller som underart till leopardkatten (Prionailurus bengalensis) och systematiken är ännu inte helt klarlagd. I japanska dialekter som talas i kattens utbredningsområde kallas den för Yamamayā ("bergskatt"), Yamapikaryā ("glittrande ting från berget") ...
eller Pingīmayā ("rymmande katt"). Mindre

Japansk bladsköldpadda (Geoemyda japonica) är en sköldpaddsart som beskrevs av Tsang-How Fan 1931. Japansk bladsköldpadda ingår i släktet Geoemyda, och familjen Geoemydidae. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade.Japansk bladsköldpadda är endemisk för Ryukyuöarna som hör till Japan. Den förekommer på öarna Okinawa, Kumejima och Tokashikijima. Populationen bedöms vara minskande på Okinawa. På Kumejima finns två små me ...
n från varandra isolerade populationer. För populationen på Tokashikijima saknas data och dess status är därför dåligt känd.Japansk bladsköldpadda är en ganska liten sköldpadda och mäter inte mer än omkring 15 centimeter som fullvuxen. Arten är huvudsakligen landlevande och förekommer i skogsområden på öarna. Den föredrar fuktiga omgivningar, som omkring bergsbäckar. Mindre

Pareas iwasakii är en ormart som beskrevs av Moichirō Maki 1937. Pareas iwasakii ingår i släktet Pareas och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Goniurosaurus kuroiwae är en ödleart som beskrevs av Motokichi Namiye 1912. Goniurosaurus kuroiwae ingår i släktet Goniurosaurus och familjen geckoödlor. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Mindre

Achalinus werneri är en ormart som beskrevs av Van Denburgh 1912. Achalinus werneri ingår i släktet Achalinus och familjen snokar. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Arten förekommer på Ryukyuöarna i Japan. Honor lägger ägg. Mindre

Plestiodon kishinouyei är en ödleart som beskrevs av Leonhard Hess Stejneger 1901. Plestiodon kishinouyei ingår i släktet Plestiodon och familjen skinkar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna ödla förekommer i södra Japan. Den hittas på Miyakoöarna och Yaeyamaöarna. Arten vistas där i öppna landskap som gräsmarker, odlingsmark och kanter av öppna skogar. Plestiodon kishinouyei har grodor, mindre ödlor, insekter och marklevande maskar som föd ...
a. Parningen sker mellan mars och april och hannar strider om rätten att para sig. Antagligen bevakar honan äggen tills de kläcks. Individerna är främst dagaktiva. Under nätter med regn kan de även vara nattaktiva.Beståndet hotas av introducerade fiender som tamkatter, mårddjuret Mustela itatsi och påfågel. Dessutom dödas flera exemplar i trafiken. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar. Mindre

Takydromus smaragdinus är en ödleart som beskrevs av George Albert Boulenger 1887. Takydromus smaragdinus ingår i släktet Takydromus och familjen lacertider. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Mindre

Opisthotropis kikuzatoi är en ormart som beskrevs av Okada och Takara 1958. Opisthotropis kikuzatoi ingår i släktet Opisthotropis och familjen snokar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna orm förekommer endemisk på ön Kume-jima som ingår i Okinawaöarna (Japan). Honor lägger ägg. Individer hittades intill vattendrag i eller nära städsegröna skogar. Födan utgörs av kräftdjur som lever i sötvattnet. Honor lägger antagligen ägg.Nästan alla s ...
kogar på ön omvandlades till odlingsmark. Beståndet hotas även av vattenföroreningar. Dessutom introducerades grodan Lithobates catesbeianus på ön som dödar ormens ungar. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Mindre

Tokudaia osimensis är en däggdjursart som först beskrevs av Abe 1934. Tokudaia osimensis ingår i släktet Tokudaia och familjen råttdjur. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Vuxna exemplar är 103 till 160 mm långa (huvud och bål), svanslängden är 83 till 135 mm, bakfötterna är 29 till 34 mm långa och öronen är 22 till 23 mm stora. Viktuppgifter saknas. Pälsen har på ovansidan en mörkbrun färg med orange nyanser och undersidans päls är ljusgrå. På ovans ...
idan finns dessutom några gråa borstar med svarta spetsar inblandad. Typisk är 30 mm långa hår vid munnen och ögonen. Honans fyra spenar är ordnade i par. Den diploida kromosomuppsättningen består av 25 kromosomer.Denna gnagare är endemisk för ön Amami-Ōshima som tillhör Japan. Arten lever i låglandet och i kulliga områden upp till 500 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar och dessutom besöks trädodlingar. Exemplaren är antagligen nattaktiva och de vistas på marken. Som föda dokumenterades frön, sötpotatis och myror, inklusive deras ägg. Tokudaia osimensis fortplantar sig mellan oktober och december med upp till sju ungar per kull.Beståndet hotas av landskapsförändringar och av introducerade fiender som hundar, katter och Herpestes auropunctatus. Svartråttan är en konkurrent om samma föda. Utbredningsområdet är endast 700 km² stort. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Mindre

Tokudaia muenninki är en däggdjursart som beskrevs av Johnson 1946. Tokudaia muenninki ingår i släktet Tokudaia och familjen råttdjur. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna gnagare lever endemisk i norra delen av ön Okinawa som tillhör Japan. Regionen ligger cirka 300 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar med tät undervegetation.Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 11,2 till 17,5 cm, en svanslängd av 9,2 till 13,2 cm och en vik ...
t av 132 till 169 g. Bakfötterna är 3,0 till 3,3 cm långa och öronen är 2,2 till 2,3 cm stora. I den mjuka pälsen på ovansidan som har en gulbrun till rödbrun färg är flera bruna taggar inblandade som har en svart spets vad som ger ett mörkare utseende. Undersidan är täckt av blek päls som varierar mellan grå och gul. Antalet spenar hos honor är två par. Tokudaia muenninki har en diploid kromosomuppsättning med 44 kromosomer.Individerna är nattaktiva och de gräver horisontala tunnlar i sluttningar. De äter frön av bokväxter från släktena Castanopsis och Lithocarpus som kompletteras med blötdjur samt med krabbor som hittas i vattendrag. Mellan oktober och december föder honor 4 till 10 ungar per kull.Intensivt skogsbruk är det största hotet mot beståndet. Arten påverkas antagligen negativ av introducerade fiender eller konkurrenter som tamkatt, mangusten Herpestes auropunctatus och svartråttan. Mellan 2007 och 2009 registrerades endast 24 exemplar av Tokudaia muenninki. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Mindre

Diplothrix legata är en gnagare i underfamiljen möss (Murinae) och den enda arten i sitt släkte.Djuret når en kroppslängd mellan 22 och 33 centimeter och därtill kommer en 24 till 33 centimeter lång svans. Den långa täta pälsen har en grå färg och undersidan är lite ljusare än ovansidan. Svansen är täckt av hår och även djurets små öron är glest täckta med hår. Den främre delen av svansen har en mörk färg och sedan följer en längre vit svansspets. Diplothrix lega ...
ta har brun päls på fötternas ovansida.Denna gnagare äter under natten frön och insekter. Honornas spenar är så utformade att de kan ha 2 till 12 ungar per kull.Arten förekommer på Ryukyuöarna (Amami-Ōshima, Tokunoshima och Okinawa) som tillhör Japan. Habitatet utgörs av skogar som främst ligger 300 till 400 meter över havet. Djurets vistas främst på träd.Diplothrix legata hotas av skogens avverkning samt av införda rovdjur som hundar, katter och javanesisk mungo (Herpestes javanicus). IUCN listar arten som starkt hotad (endangered). Mindre

Tokudaia tokunoshimensis är en gnagare i familjen råttdjur som förekommer i södra Japan.Arten lever endemisk på ön Tokunoshima som tillhör Amamiöarna. Den vistas i öns högre delar vid två berg. Habitatet utgörs av brukade och ursprungliga lövskogar.Kroppslängden (huvud och bål) är 10,3 till 16,0 cm, svanslängden är 8,4 till 13,5 cm, bakfötterna är cirka 3,8 cm långa och öronen är ungefär 2,3 cm stora. Viktuppgifter saknas. I pälsen på ovansidan är några taggar inblandad ...
e. Den har en mörkbrun färg och undersidan är täckt av ljusare gråbrun päls. Svansen har en svart spets och närmare bålen är den svart på ovansidan och vit på undersidan. Antalet spenar hos honor är fyra par. Denna gnagare har en diploid kromosomuppsättning med 45 kromosomer (2n=45). Inget är känt angående levnadssättet.Landskapsförändringar påverkar beståndet negativt. Dessutom faller flera exemplar offer för tamkatter och hundar. IUCN listar arten som starkt hotad (EN). Mindre

Crocidura orii är en däggdjursart som beskrevs av Kuroda 1924. Crocidura orii ingår i släktet Crocidura och familjen näbbmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna näbbmus förekommer på Ryukyuöarna i Japan. Den lever i låglandet och i kulliga områden upp till 300 meter över havet. Arten vistas i ursprungliga eller delvis återskapade skogar. Av dessa finns bara 30 procent kvar. Dessutom jaga ...
s arten av den introducerade javanesiska mungon. Mindre

Hipposideros turpis är en fladdermusart som beskrevs av Outram Bangs 1901. Hipposideros turpis ingår i släktet Hipposideros och familjen rundbladnäsor. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.Denna fladdermus har tre från varandra skilda populationer i östra Asien, en på de japanska Yaeyamaöarna, en i norra Vietnam och en i södra Thailand. ...
Arten vistas i regioner med kalkstenskarst och varierande växtlighet. Individerna vilar i grottor och bildar kolonier med upp till 1000 medlemmar. Hipposideros turpis äter olika flygande insekter som skalbaggar, nattfjärilar, flygande myror och steklar. Mindre

Miniopterus fuscus är en fladdermusart som beskrevs av Bonhote 1902. Miniopterus fuscus ingår i släktet Miniopterus och familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.Denna fladdermus förekommer på Ryukyuöarna som tillhör Japan. Individerna vilar i grottor eller gruvor och bildar där utanför fortplantningstiden kolonier med några hundra medlemmar.Arten når en genomsnittl ...
ig kroppslängd (huvud och bål) av 53 mm och en svanslängd av 52,5 till 55 mm. I genomsnitt är öronen 10,9 mm stora och bakfötterna 9,4 mm långa. Underarmarnas längd är 42 till 46 mm och viktuppgifter saknas. Beroende på exemplar har pälsen en rödbrun, mörk gråbrun eller svartbrun färg. Den bildas av hår som är enhetlig färgade.Miniopterus fuscus är nattaktiv och den håller ingen vinterdvala. Den fångar sina byten under flyget som och de utgörs främst av fjärilar, steklar och tvåvingar. Före ungarnas födelse bildar honor mellan juni och augusti egna kolonier som är skilda från hanarna och som kan ha flera tusen medlemmar. Några honor kan fortplanta sig efter ett år men de flesta får sina första ungar efter två år. Mindre