Himalaya
12 arter
Himalaya är en bergskedja i Asien. Den skiljer den indiska halvön från Tibetplatån.
I bergssystemet finns nio eller tio bergstoppar över 8 000 meter, däribland Mount Everest och Kangchenjunga, två av jordens tre högsta berg. Ytterligare fyra eller fem toppar över 8 000 meter finns i angränsande Karakoram. I förhållande kan man sätta berget Aconcagua i Anderna, som med sina 6 962 meter är den högsta toppen i andra bergskedjor, medan Himalaya har över femtio bergstoppar som överstiger 7 200 meter.
Himalaya sträcker sig från Indus genombrottsdal i väster till Brahmaputra-Sangpos i öster. Bergskedjan är cirka 2 500 kilometer lång och 80–200 kilometer bred. Bergskedjan går i en mot syd böjd båge mellan 36 och 26 grader nordlig bredd, och hänger i väster nära samman med Hindukush och sin nordliga parallellkedja Karakorum, medan det i öster stöter mot de från Tibet till Indokina i nordlig-sydlig riktning gående veckbergen. Betraktad i sin helhet, består Himalaya av en rad parallella kedjor, sinsemellan förenade genom sidokammar, som utgrenar sig från bergsknutarna och kröns av ovanligt höga toppar.
Himalayas geologiska sammansättning består av en rad olika bergarter från de flesta av jordens tidsåldrar. Omvandlade skiffrar från arkeikum, kambriska röda skiffrar, siluriska kvartsiter och revkalkstenar, karbonska krinoidkalkstenar och vita kvartsiter, vidare av musselkalk, dolomit och gröna skiffrar från trias, vit kritkalksten från jura. De begränsas alla i nord och syd av tertiära avlagringar, i synnerhet från eocen som till hög grad är veckade. Till sin stora höjd lyfts berget genom den tertiära veckning, som är orsaken även till Centralasiens övriga bergländer.
Ekologi
Växt- och djurrikedomen i Himalaya varierar med klimat, regnmängd, höjd och jordmån, skapar olika distinkta ekoregioner. Klimatet går från tropiskt vid bergskedjans fot till permanent nedisat vid toppen. Regnmängden är minst i väst och ökar när man går österut.
Klimatinverkan
Himalaya har en djupgående påverkan på klimatet på Indiska halvön och Tibetplatån. Bergskedjan hindrar kalla torra arktiska vindar från att blåsa in på halvön, vilket gör Sydasien mycket varmare än motsvarande temperaturregioner på andra kontinenter. Det bildas även en barriär för monsunvindarna, vilket hindrar dem från att vandra norråt och orsaka kraftiga regnfall i Terairegionen. Himalaya anses även ha spelat en avgörande roll för bildandet av de centralasiatiska öknarna som exempelvis Gobiöknen och Takla Makan.
Bergskedjan hindrar även västliga vinteroroligheter från Iran från att fortsätta längre, vilket resulterar i snö i Kashmir och regn över vissa delar av Punjab och norra Indien. Trots att Himalaya är en barriär mot kalla nordliga vintervindar så får Brahmaputradalen in en del av de kalla vindarna, vilket leder till en sänkt temperatur i nordöstliga Indien och Bangladesh. Dessa vindar orsakar även den nordöstliga monsunen under den säsongen för de här delarna.
Väderfenomenet jetström påverkar ibland vår bild av de högsta topparna på jorden. De starka vindströmningarna från väst passerar Everestberget, vilket skapar en plym av snö som blåser från topparna, vilket är synligt på långt avstånd.
Himalaya är en bergskedja i Asien. Den skiljer den indiska halvön från Tibetplatån.
I bergssystemet finns nio eller tio bergstoppar över 8 000 meter, däribland Mount Everest och Kangchenjunga, två av jordens tre högsta berg. Ytterligare fyra eller fem toppar över 8 000 meter finns i angränsande Karakoram. I förhållande kan man sätta berget Aconcagua i Anderna, som med sina 6 962 meter är den högsta toppen i andra bergskedjor, medan Himalaya har över femtio bergstoppar som överstiger 7 200 meter.
Himalaya sträcker sig från Indus genombrottsdal i väster till Brahmaputra-Sangpos i öster. Bergskedjan är cirka 2 500 kilometer lång och 80–200 kilometer bred. Bergskedjan går i en mot syd böjd båge mellan 36 och 26 grader nordlig bredd, och hänger i väster nära samman med Hindukush och sin nordliga parallellkedja Karakorum, medan det i öster stöter mot de från Tibet till Indokina i nordlig-sydlig riktning gående veckbergen. Betraktad i sin helhet, består Himalaya av en rad parallella kedjor, sinsemellan förenade genom sidokammar, som utgrenar sig från bergsknutarna och kröns av ovanligt höga toppar.
Himalayas geologiska sammansättning består av en rad olika bergarter från de flesta av jordens tidsåldrar. Omvandlade skiffrar från arkeikum, kambriska röda skiffrar, siluriska kvartsiter och revkalkstenar, karbonska krinoidkalkstenar och vita kvartsiter, vidare av musselkalk, dolomit och gröna skiffrar från trias, vit kritkalksten från jura. De begränsas alla i nord och syd av tertiära avlagringar, i synnerhet från eocen som till hög grad är veckade. Till sin stora höjd lyfts berget genom den tertiära veckning, som är orsaken även till Centralasiens övriga bergländer.
Ekologi
Växt- och djurrikedomen i Himalaya varierar med klimat, regnmängd, höjd och jordmån, skapar olika distinkta ekoregioner. Klimatet går från tropiskt vid bergskedjans fot till permanent nedisat vid toppen. Regnmängden är minst i väst och ökar när man går österut.
Klimatinverkan
Himalaya har en djupgående påverkan på klimatet på Indiska halvön och Tibetplatån. Bergskedjan hindrar kalla torra arktiska vindar från att blåsa in på halvön, vilket gör Sydasien mycket varmare än motsvarande temperaturregioner på andra kontinenter. Det bildas även en barriär för monsunvindarna, vilket hindrar dem från att vandra norråt och orsaka kraftiga regnfall i Terairegionen. Himalaya anses även ha spelat en avgörande roll för bildandet av de centralasiatiska öknarna som exempelvis Gobiöknen och Takla Makan.
Bergskedjan hindrar även västliga vinteroroligheter från Iran från att fortsätta längre, vilket resulterar i snö i Kashmir och regn över vissa delar av Punjab och norra Indien. Trots att Himalaya är en barriär mot kalla nordliga vintervindar så får Brahmaputradalen in en del av de kalla vindarna, vilket leder till en sänkt temperatur i nordöstliga Indien och Bangladesh. Dessa vindar orsakar även den nordöstliga monsunen under den säsongen för de här delarna.
Väderfenomenet jetström påverkar ibland vår bild av de högsta topparna på jorden. De starka vindströmningarna från väst passerar Everestberget, vilket skapar en plym av snö som blåser från topparna, vilket är synligt på långt avstånd.
