Husfinken är en 12,5–15 cm lång fink som liksom sina nära släktingar purpurfinken och cassinfinken är streckade fåglar med rött i fjäderdräkten hos hanen, brunt hos honan. I formen har den relativt lång och tvärt avskuren stjärt, runt huvud och kort näbb med karakteristiskt böjd övre näbbhalva. Hanen har orangerött på huvud, bröst och övergump, gråaktig kind, streckade flanker och brunaktig rygg med rätt otydlig streckning. Vissa indivier har det röda ersatt av gult. Den brunaktiga honan har relativt otecknat huvud, två tunna band på vingarna och rätt suddig streckning undertill.
Purpurfinken är mer kompakt än husfinken, med kortare och mer kluven stjärt, större huvud och trekantig näbb, ej något böjd som hos husfinken. Hanen har mer rött på huvud och bröst och tydlig röd anstrykning på rygg, vingar och flanker. Den saknar också husfinkens streckning undertill. Honan har svagare vingband och ett vitaktigt "ögonbryn"
Husfink delas in i elva till 13 underarter med följande naturlig utbredning:
Vissa urskiljer även underarten clementis med utbredning på Channelöarna (utanför södra Kalifornien) och Coronadoöarna (utanför norra Baja California). Kring taxonet rhodopnus råder det oenighet mellan de taxonomiska auktoriteterna. Antingen urskiljs den som underart med utbredning i centrala Sinaloa eller inkluderas i sonoriensis varvid antingen rhodopnus eller sonoriensis anses ha prioritet.
Arten är även införd till och är vida spridd i östra Nordamerika, liksom till Hawaiiöarna.
Husfinken är vanlig och vida spridd i buskiga miljöer. Den har också anpassat sig väl till människan och besöker ofta fågelmatningar, och gör skäl för sitt namn genom att häcka på, i eller nära byggnader. Fågeln ses nästan alltid i småflockar. Födan består av frön, frukt och till viss del även insekter. Fågeln häckar mellan mitten av mars och början av augusti. Den har noterats lägga upp till tre kullar per säsong.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
