Buskmus (Sicista betulina) är en art i familjen springråttor som tillhör ordningen gnagare.
Växtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Te
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Ett hopp är en rörelse där en organism eller ett icke-levande system, till exempel en robot, förflyttar sig genom luften i en projektilbana. Et...
Dvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin a...
N
börjar medMusens päls har en gråbrun grundfärg med ett mörkare tunt streck på kroppens ryggsida. Buskmusen är 50 till 72 millimeter lång. Sedan tillkommer en svans med 140 till 150 % av kroppens längd. Vikten ligger mellan 5 och 15 gram.
Buskmusens utbredningsområde sträcker sig sammanhängande över stora delar av Sibirien och västerut till Östeuropa och Finland. Utöver detta finns isolerade populationer i Norge, Sverige och Danmark. Sedan mitten av 1900-talet finns den även i bergstrakter av Österrike och Tjeckien. I fjällområden förekommer den upp till 2000 meters höjd.
Buskmusen förekommer i ett isolerat område som sträcker sig över södra Dalarna, västra Västmanland, Närke, södra Värmland och Falbygden i Västergötland. Den förekommer även i ett litet område i nordligaste Jämtland.
Buskmusen föredrar blöta områden med tät växtlighet. Den lever i träskmark, på blöta ängar och i skogar. Djuret är aktivt från maj till oktober och ligger sedan åtta månader i vinterdvala. Parningen sker i maj till juni. Den är dräktig i cirka 25 dagar och föder sedan upp till sex blinda ungar. Dessa utvecklar sig till skillnad från andra musarter relativt långsamt. Modern ger dem di i ungefär 5 veckor. Livslängden är ofta 3–4 år.
Buskmusen äter frön av gräs, bär och frukter. Den tar även insekter och deras larver samt spindlar och daggmaskar.
Buskmusen har ett mycket stort utbredningsområde och den globala populationen bedöms inte vara hotad, utan kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC). Den är mycket vanlig i sitt östliga utbredningsområde, som Ryssland och Ukraina. I de västliga utbredningsområdet är det vanligtvis sällsynt, men kan lokalt vara ganska vanlig. I dessa västligaste utbredningsområde finns ett antal små, isolerade subpopulationer.
