Indisk ibisstork (Mycteria leucocephala) är en fågel i familjen storkar inom ordningen storkfåglar.
Indisk ibisstork är en medelstor (93–102 cm), distinkt ibisliknande stork med lång och avsmalnande nedåtböjd näbb. Adult fågel är mestadels vit med gul näbb, rött eller orangegult bart huvud och röda ben. Den har vitbandade huvudsakligen svarta övre vingtäckare, rosafärgade tertialer och svart bandning över bröstet. Ungfågeln är smutsgrå med gråbrun befjädring på huvud och hals samt bruna mindre täckare. Ben och näbb har mattare färger än på den adulta fågeln.
Indisk ibisstork förekommer från sydvästra Pakistan (Sind), Indien och Sri Lanka österut till Indokina och södra Kina (där den nu troligen är utdöd). Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Indisk ibisstork förekommer i en rad olika grunda sötvattensvåtmarker. Den lever mestadels av fisk, även invasiva tilapia i Indien. Fågeln häckar i kolonier i träd mellan juli/augusti och oktober i norr och november till mars i söder. Arten är stannfågel, men rör sig lokalt efter häckning på jakt efter optimala våtmarker för födosökning.
Även om indisk ibisstork är en av de vanligaste asiatiska storkarna tros den minska relativt kraftigt i antal, framför allt på grund av jakt, utdikning av våtmarker och miljöföroreningar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad (NT). Världspopulationen uppskattas till mellan 16.000 och 24.000 vuxna individer.
