Klippvadarsvala (Glareola nuchalis) är en afrikansk fågel i familjen vadarsvalor inom ordningen vadarfåglar.
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Inom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarR
börjar medKlippvadarsvalan är en liten vadarsvala med en kroppslängd på endast 16,5-19,5 centimeter. Som andra vadarsvalor är den klykstjärtad och tärnlik. Vuxna fåglar är mörkgrå eller bruna med en karakteristisk vit linje från under ögat till nacken som ett halsband. De mörka vingarna har en distinkt vit fläck på undersidan. Buken är vanligtvis vit. Näbben är svart med röd bas, medan både ben och ögon är korallröda.
Klippvadarsvala delas in i två distinkta underarter med följande utbredning:
Fågeln är närmast släkt med mindre vadarsvala (Glareola lactea) och grå vadarsvala (Glareola cinerea).
Fågeln trivs som namnet avslöjar i klippig miljö utmed floder och sjöar. Den födosöker morgon och kväll i småflockar efter insekter som flugor, myror, skalbaggar, gräshoppor och cikador. Den har också setts plocka föda från ryggen på flodhästar.
Klippvadarsvalan har en utstuderad spelflykt med högt ställda vingar och uppuffade nackfjädrar för att visa upp halsbandet. Den lever monogamt i par livet ut och häckar enbart under torka. Honan lägger ett till två ägg i en försänkning i en klippa omgiven av vatten. Båda könen ruvar äggen och blötlägger sina fjädrar för att kyla ner dem. Efter kläckning tar ungarna skydd i klippskrevor och kan simma vid mycket tidig ålder.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
