Västlig harvallaby (Lagorchestes hirsutus) är ett pungdjur i familjen kängurudjur.
Djuret tillhör de minsta känguruer. Den når bara en kroppslängd (huvud och bål) mellan 31 och 39 cm, en svanslängd mellan 25 och 31 cm samt en vikt av 0,8 till 1,9 kg. Den täta pälsen har på ovansidan en gråbrun färg, undersidan är ljusare medan fötterna och svansen är mörkare. Kännetecknande är länga rödbruna hår på djurets rygg. De bakre extremiteterna är som hos flera andra kängurudjur tydlig längre än de främre. Huvudet är relativt litet medan öronen är långa.
Artens ursprungliga levnadsområde omfattade cirka 25 procent av hela Australien. Den förekom i Northern Territory, i Western Australia och i nordvästra South Australia. Idag är djuret på det australiska fastlandet utrotat. De enda populationerna finns på ögruppen Bernier and Dorre Islands som ligger framför västra Australiens kustlinje. Det ursprungliga habitatet var gräsmark med växter av grässläktet Triodia.
Västlig harvallaby är aktiv på natten och vilar på dagen i bon av jord. Vid skymningen börjar den leta efter föda. Varje individ lever ensam och de undviker vanligen kontakt med artfränder. Födan utgörs av gräs, örter, frön och ibland frukter. Som alla kängurudjur har de en magsäck med tre avsnitt som förbättrar djurets ämnesomsättning.
Honor har vanligen två kullar per år men varje kull har bara en unge som stannar cirka fyra månader i moderns pung (marsupium). Med människans vård västlig harvallaby kan leva fem år.
Med européernas ankomst i Australien började populationens tillbakagång. Det beror huvudsakligen på omvandling av levnadsområdet. Aboriginers tradition att odla bara små områden med hjälp av svedjebruk bjöd på tillräcklig föda och gömställen för västlig harvallaby. Under kolonisternas tid förekom däremot stora buskbränder som decimerade artens bestånd. Dessutom fick västlig harvallaby nya konkurrenter om födan som införda kaniner och den jagades av nya fiender som rävar.
Under 1990-talet försvann den sista populationen på fastlandet. Beståndet i Tanamiöken eliminerades i en stor eldsvåda. I naturen finns arten bara på Bernier and Dorre Islands. Flera individer avlas i fångenskap. Ett projekt för att införa västlig harvallaby på en av Montebelloöarna är inlett. Populationen där ligger vid omkring 120 individer. Beståndet på Bernier and Dorre Islands är inte känt men den uppskattades under 1990-talet till 4 300 – 6 700 individer. IUCN listar arten som sårbar (vulnerable).
