Bladfotingar
5 arter
Bladfotingar (Branchiopoda) är en gammal klass av kräftdjur där endast ett tusental arter är kända. Fossila fynd visar att gruppen tidigare var större. De flesta bladfotingar lever i sötvatten, men några arter lever i bräckt eller salt vatten (till exempel gälbladfotingen saltkräfta, Artemia salina, "sjöapa", vilken ofta odlas som foder för akvariefiskar). Andra medlemmar i gruppen är hinnkräftor (släktena Daphnia, Eubosmina, Evadne och Podon) – ofta kallade vattenloppor – och olika arter av sköldbladfotingar (ibland kallade Triops).
Typiskt för bladfotingar är en uppsättning ospecialiserade ben, vilka används både för förflyttning, som gälar och för att filtrera eller fånga föda med. Dessa ben bildar en vattenström i en fåra mellan benen, viken leder fram till munnen.
Den äldsta kända arten Rehbachiella kinnekullensis tillhör ordningen gälbladfotingar och är funnen i 500 miljoner år gammal, svensk orsten. Bladfotingar var vanligare under tidigare tidsåldrar och klarar sig dåligt i konkurrens med mer effektiva rovdjur. De flesta arter lever i miljöer utan konkurrens från andra djur och har ofta utvecklat stor tålighet mot extrema förhållanden där andra djur inte kan överleva, till exempel i vattenpölar med alkaliskt vatten, eller i vattensamlingar som snabbt torkar ut.
Många arter har en mycket snabb livscykel och överlever torrperioder som tåliga ägg, vilka kan överleva utan vatten i många decennier för att snabbt kläckas vid ett regn. Vid torka klarar äggen från arter i släktet Artemia även flera månader av nedfrysning. Vissa grupper, som hinnkräftor, klarar sig bra i vanliga sjöar genom sin litenhet och snabba förökningstakt – under gynnsamma förhållanden kan det uppstå formliga populationsexplosioner av till exempel daphnier, vilka utgör en viktig föda för många vattenlevande djur.
Bladfotingar förökar sig ofta via partenogenes, men även könlig och hermafroditisk förökning förekommer. Ur äggen kläcks hos de flesta bladfotingarna en så kallad naupliuslarv (ibland kort och gott kallad nauplie), vilken genomgår ett antal hudömsningar och snabbt växer till vuxet stadium.
Bladfotingar (Branchiopoda) är en gammal klass av kräftdjur där endast ett tusental arter är kända. Fossila fynd visar att gruppen tidigare var större. De flesta bladfotingar lever i sötvatten, men några arter lever i bräckt eller salt vatten (till exempel gälbladfotingen saltkräfta, Artemia salina, "sjöapa", vilken ofta odlas som foder för akvariefiskar). Andra medlemmar i gruppen är hinnkräftor (släktena Daphnia, Eubosmina, Evadne och Podon) – ofta kallade vattenloppor – och olika arter av sköldbladfotingar (ibland kallade Triops).
Typiskt för bladfotingar är en uppsättning ospecialiserade ben, vilka används både för förflyttning, som gälar och för att filtrera eller fånga föda med. Dessa ben bildar en vattenström i en fåra mellan benen, viken leder fram till munnen.
Den äldsta kända arten Rehbachiella kinnekullensis tillhör ordningen gälbladfotingar och är funnen i 500 miljoner år gammal, svensk orsten. Bladfotingar var vanligare under tidigare tidsåldrar och klarar sig dåligt i konkurrens med mer effektiva rovdjur. De flesta arter lever i miljöer utan konkurrens från andra djur och har ofta utvecklat stor tålighet mot extrema förhållanden där andra djur inte kan överleva, till exempel i vattenpölar med alkaliskt vatten, eller i vattensamlingar som snabbt torkar ut.
Många arter har en mycket snabb livscykel och överlever torrperioder som tåliga ägg, vilka kan överleva utan vatten i många decennier för att snabbt kläckas vid ett regn. Vid torka klarar äggen från arter i släktet Artemia även flera månader av nedfrysning. Vissa grupper, som hinnkräftor, klarar sig bra i vanliga sjöar genom sin litenhet och snabba förökningstakt – under gynnsamma förhållanden kan det uppstå formliga populationsexplosioner av till exempel daphnier, vilka utgör en viktig föda för många vattenlevande djur.
Bladfotingar förökar sig ofta via partenogenes, men även könlig och hermafroditisk förökning förekommer. Ur äggen kläcks hos de flesta bladfotingarna en så kallad naupliuslarv (ibland kort och gott kallad nauplie), vilken genomgår ett antal hudömsningar och snabbt växer till vuxet stadium.
