Dvärgsovarpungmus (Cercartetus nanus) är ett däggdjur i familjen dvärgpungsovare som förekommer i sydöstra Australien och på Tasmanien. Arten livnär sig av pollen och nektar samt av frukter och insekter. Liksom andra medlemmar av samma familj går den i ide vid kalla årstider. Djuret är inte hotad i beståndet men vissa individer dödas av skogsbränder. Dvärgsovarpungmusen hittades 1802 av en fransk expedition till Söderhavet och beskrevs 1818 vetenskaplig av Anselme Gaëtan Desmarest. Först antogs att djuret tillhör familjen rovpungdjur (Dasyuridae) eller familjen pungråttor (Didelphidae) men senare blev det klart att den tillhör en annan familj som vid artens upptäckt var okänd.
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Ne
NektarivoreTe
TerrestriskAl
Altriciella djurAr
ArborealVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Torpor är den kortvariga formen av dvala hos djur, som är frågan om timmar. Den ska särskiljas från exempelvis vinterdvala, där perioden av d...
Po
PolygyniGe
Generellt solitära djurE
börjar medSom namnet antyder är dvärgsovarpungmusen ett litet däggdjur. Den når en vikt mellan 15 och 43 gram, samt en kroppslängd mellan 75 och 100 millimeter. Därtill kommer en nästan lika lång gripsvans som bär några glest fördelade hår. Pälsen är på ovansidan ljusbrun till grå och på buken vitaktig. Djuret har stora framåtriktade öron och mörka ögon.
Dvärgsovarpungmusen är främst aktiv på natten och rör sig flitigt i träden. Tungan har en penselformig spets för att slicka pollen och nektar, främst av blommor från banksiasläktet, eukalyptussläktet och lampborstsläktet. Den äter även insekter och frukter när tillgången till blommor är begränsad. Vuxna individer lever för det mesta ensamma. De vilar i håligheter i träd eller i övergivna fågelbon. Ibland bygger de egna bon av bark. Kalla årstider tillbringar djuret ofta i ett stelt tillstånd (torpor) eller i vinterdvala. Fettreserver för perioden då djuret ligger i ide ansamlas i svansen. Djur i fångenskap har observerats tillbringa över ett år (367 dygn) i ide.
Liksom hos andra arter av släktet sovarpungmöss har honan hela livet en väl utvecklad pung (Marsupium). Vanligen förekommer sex spenar i pungen men två av dessa saknar funktion. Honor föder vanligen fyra, och ibland fem, ungar per kull. Ungarna lever cirka 6 veckor i pungen.
Utbredningsområdet utgörs av en bred landremsa längs den australiska kustlinjen från södra Queensland till östra South Australia. Arten förekommer även på hela Tasmanien och på mindre öar i samma region. Habitatet varierar mellan regnskogar, tempererade skogar, regioner med glest fördelade träd och hedar.
Arten hotas i viss mån av habitatförlust, ibland genom skogsbränder. Allmänt betraktas populationen som stabil och därför listas dvärgsovarpungmusen av IUCN som livskraftig (least concern). Situationen varierar lite mellan de olika delstaterna. I New South Wales listades arten 1995 enligt Threatened Species Conservation Act som sårbar, i South Australia klassades arten likaså sårbar enligt lista 8 av delstatens National Parks and Wildlife Act 1972. I Victoria förtecknas arten inte i Flora and Fauna Guarantee Act 1988 som listar hotade arter. I Queensland är dvärgsovarpungmusen sällsynt men den listas trots allt som vanligt förekommande i delstatens Nature Conservation (Wildlife) Regulation 1994. Även i Tasmaniens Nature Conservation Act 2002 betraktas arten som vanlig och trygg.
