Dolksvansar
1 arter
Dolksvansar (Limulidae) är den enda nutida familjen inom ordningen Xiphosura. Ordningen tillhör leddjuren och familjen lever främst i grunt havsvatten vid sandiga eller leriga bottnar. Under fortplantningen befinner de sig ibland uppe på stränder. För cirka 65 miljoner år sedan fanns dolksvansar i alla världens hav men i och med utvecklingen av andra havslevande djurarter minskade antal dolksvansarter och utbredningsområdena krympte. Idag finns det fyra arter av dolksvans. Arten dolksvans (Limulus polyphemus) förekommer utmed den amerikanska atlantkusten, från Maine till Mexikanska golfen. De övriga tre arterna Tachypleus gigas, Tachypleus tridentatus och Carcinoscorpius rotundicauda förekommer i kustområden i södra och östra Asien.
Dolksvansarna ingår i ordningen Xiphosura, inom leddjuren, och är avlägset släkt med spindlar, och på längre håll med kräftdjuren. Deras närmaste släkting tros vara den nu utdöda sjöskorpionen. Dolksvansarna utvecklades under paleozoikum för 542–251 miljoner år sedan, tillsammans med andra primitiva leddjur som exempelvis trilobiter. De äldsta formerna av dolksvansar saknade grävförmåga. Ur dessa utvecklades klasserna Chasmataspidida och Synziphosurida som jagade på botten och dog ut för ungefär 300 miljoner år sedan.
Dolksvansarna anses vara några de äldsta marina leddjuren och kategoriseras som levande fossil eftersom de inte har utvecklats nämnvärt de sista 350 till 400 miljoner åren.
Dolksvansar (Limulidae) är den enda nutida familjen inom ordningen Xiphosura. Ordningen tillhör leddjuren och familjen lever främst i grunt havsvatten vid sandiga eller leriga bottnar. Under fortplantningen befinner de sig ibland uppe på stränder. För cirka 65 miljoner år sedan fanns dolksvansar i alla världens hav men i och med utvecklingen av andra havslevande djurarter minskade antal dolksvansarter och utbredningsområdena krympte. Idag finns det fyra arter av dolksvans. Arten dolksvans (Limulus polyphemus) förekommer utmed den amerikanska atlantkusten, från Maine till Mexikanska golfen. De övriga tre arterna Tachypleus gigas, Tachypleus tridentatus och Carcinoscorpius rotundicauda förekommer i kustområden i södra och östra Asien.
Dolksvansarna ingår i ordningen Xiphosura, inom leddjuren, och är avlägset släkt med spindlar, och på längre håll med kräftdjuren. Deras närmaste släkting tros vara den nu utdöda sjöskorpionen. Dolksvansarna utvecklades under paleozoikum för 542–251 miljoner år sedan, tillsammans med andra primitiva leddjur som exempelvis trilobiter. De äldsta formerna av dolksvansar saknade grävförmåga. Ur dessa utvecklades klasserna Chasmataspidida och Synziphosurida som jagade på botten och dog ut för ungefär 300 miljoner år sedan.
Dolksvansarna anses vara några de äldsta marina leddjuren och kategoriseras som levande fossil eftersom de inte har utvecklats nämnvärt de sista 350 till 400 miljoner åren.
