Lincolnsparv (Melospiza lincolnii) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.
Fågelns svenska och vetenskapliga namn är en hyllning till den amerikanske naturforskaren och upptäcktsresanden Thomas Lincoln (1812-1883) som samlade in det specimen John James Audubon baserade sin beskrivning på.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Inom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Mi
MigrerarL
börjar medLincolnsparven är en medelstor prydlig sparv med en kroppslängd på 13–15 centimeter. Näbben är relativt tunn och stjärten kort. Den kan resa sina hjässfjädrar, vilket ger huvudet ett toppigt utseende.
Fjäderdräkten är streckat brun, beige och grå med rostinslag på vingarna och stjärten. Bröst och sidor är varmbeige med tunna svarta längsgående streck som tonas ut mot den vita buken. I ansiktet syns ett beigefärgat mustaschstreck inramat av tunna bruna linjer. Den har vidare ett brett grått ögonbrynsstreck, ett mörkt ögonstreck och en beigefärgad ring runt ögat. Hjässan är streckad i brunt och svart med ett grått centralt hjässband.
Lincolnsparv delas in i tre underarter med följande utbredning:
Lincolnsparven är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast ett fynd från Island i december 2013 samt sammanlagt fyra fynd från Azorerna.
Lincolnsparven lever ett tillbakadraget liv i täta buskage och håller sig på eller nära marken. Där skrapar den i lövmassan eller letar bland grenar efter insekter, men vintertid även små frön, ibland från matningar. I bergstrakter häckar den vid fuktängar med inslag av säv och täta pil- och alsnår. På lägre nivåer hittas de i stånd av poppel, asp och pil men även lägre buskar invid vattendrag. Under flyttningen ses lincolnsparven tillsammans med andra sparvar som vitkronad sparv, sångsparv och träsksparv i skogskanter, buskage och igenväxta fält.
Honan bygger boet som placeras på marken inne i ett buskage. Där lägger hon tre till fem blekgröna till skärvita ägg med bruna fläckar som ruvas i tio till 13 dagar. På boet är honan mer skygg än vanligt och kryper iväg som en mus om hon störs och tvingas bort från boet.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 88 miljoner häckande individer.
