Dvärgspov (Numenius minutus) är en mycket liten spov inom familjen snäppor (Scolopacidae) som häckar i norra Sibirien. Den är närbesläktad med eskimåspoven som tidigare häckade i samma område, numera troligen utdöd.
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarL
börjar medDvärgspoven är som namnet avslöjar en mycket liten spov som endast mäter 29–32 cm. Arten har smal hals och litet huvud. Den har för spovarna en kort näbb som är nedåtböjd. Fjäderdräkten är gråbrun, även på undersidan vingarna, med fläckar och med ljus buk. Huvudteckningen liknar den hos småspoven, med ett ljust centralt hjässband och tydligt ljust ögonbrynsstreck.
Dvärgspoven häckar i norra Sibirien och övervintrar främst i norra Australien men även så långt söderut som St Kilda, South Australia. Den är en mycket sällsynt gäst i Europa. Sveriges första fynd var en individ som tillbringade hösten 2005 på södra Öland., därefter siktades den i Tofta, Kungälvs kommun i juli 2019. Utöver det har arten setts vid endast sex tillfällen, varav två gånger i Storbritannien och en gång vardera på Åland samt i Norge, Belgien och Nederländerna.
Dvärgspoven häckar från slutet av maj till början av augusti i löst sammanhållna kolonier (tre till 30 par) i skogsbryn i floddalar. Boet är en grund uppskrapning i marken. Den flyttar från häckningsområdena från mitten av augusti till oktober utmed östra Asiens kust med få stopp, ofta i stora flockar på upp till tusen individer. I Australien övervintrar den främst i inlandet på gräsmark och i odlingsbygd i närhet av sötvatten. Dvärgspoven födosöker genom att sticka ned näbben i mjuk jord och lera i jakt efter små ryggradslösa djur, framför allt insekter och insektslarver, men också termiter, spindlar, frön och bär.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattades 2006 till fler än 180 000 individer.
