Nyakaledonienhöken är en medelstor (34 cm) och satt, svartvit hök med korta och breda vingar. Adulta fågeln är skiffergrå ovan, undertill något ljusare på strupen och övre delen av bröstet, medan resten av undersidan är vit. Den har vidare vita vingundersidor med svarta vingspetsar, gula ben, gul vaxhud och orangerött öga. Ungfågeln är fint rostbrunbandad på mörkbrun botten ovan med ljusare nackkrage, medan undersidan är gräddvit med svartbrun streckning på strupen och bröstet, mot de bakre delarna övergående i fläckar och band. Ögat är gult. Lätet beskrivs som ett högt och ljust "tseee-tseee-tseee".
Fågeln förekommer enbart på ön Nya Kaledonien. DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus. Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För nykaledonsk hök del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.
Arten hittas i skog och buskmarker, från havsnivå till 1300 meters höjd. Födan är dåligt känd, men tros mestadels bestå av ödlor, insekter som gräshoppor och skalbaggar samt små däggdjur som polynesisk råtta. Fåglar i spelflykt har noterats i september och häckningssäsongen sträcker sig troligen till december.
Med tanke på att arten är begränsad till en enda ö och det faktum att den tros minska i antal till följd av habitatdegradering kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN den som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 1500 och 7000 vuxna individer.
