Ardea
15 arter
Ardea är ett släkte med hägrar. Linné kallade detta släkte för de stora hägrarna eftersom merparten av arterna inom släktet är stora fåglar som mäter 80–100 cm eller mer. Här kan också tilläggas att Linné placerade tranan (Grus grus) i detta släkte.
Merparten av detta släkte, som nästan finns över hela jorden, häckar i kolonier i träd där de bygger stora bon av grenar. De arter som häckar i norr som purpurhäger (Ardea purpurea), gråhäger (Ardea cinerea) och amerikansk gråhäger (Ardea herodias) är flyttfåglar men de två senare drar sig endast undan isen till område med öppet vatten.
Detta släktes häckningsbiotop är våtmarker där de främst lever av fisk och kräldjur.
Släktet består av stora kraftfulla fåglar med stora och långa dolkformade näbbar, långa halsar och ben. De födosöker i grundare vatten där de helt stillastående smyger på sitt byte som de genom en snabb attack snappar med näbben. De flyger stadigt med långsamma kraftfulla vingslag, med halsen tillbakadragen, vilket är typiskt för hägrar och som skiljer dem åt från exempelvis storkar och tranor.
Ardea är ett släkte med hägrar. Linné kallade detta släkte för de stora hägrarna eftersom merparten av arterna inom släktet är stora fåglar som mäter 80–100 cm eller mer. Här kan också tilläggas att Linné placerade tranan (Grus grus) i detta släkte.
Merparten av detta släkte, som nästan finns över hela jorden, häckar i kolonier i träd där de bygger stora bon av grenar. De arter som häckar i norr som purpurhäger (Ardea purpurea), gråhäger (Ardea cinerea) och amerikansk gråhäger (Ardea herodias) är flyttfåglar men de två senare drar sig endast undan isen till område med öppet vatten.
Detta släktes häckningsbiotop är våtmarker där de främst lever av fisk och kräldjur.
Släktet består av stora kraftfulla fåglar med stora och långa dolkformade näbbar, långa halsar och ben. De födosöker i grundare vatten där de helt stillastående smyger på sitt byte som de genom en snabb attack snappar med näbben. De flyger stadigt med långsamma kraftfulla vingslag, med halsen tillbakadragen, vilket är typiskt för hägrar och som skiljer dem åt från exempelvis storkar och tranor.
