Purpurhäger (Ardea purpurea) är en fågel i familjen hägrar.
Hägern är cirka 80–90 cm lång, har ett vingspann på 120–150 cm och väger 0,5-1,3 kg. Den är något mindre än gråhäger och kan särskiljas från denna genom sin mer mörkare röda till bruna fjäderdräkt och, hos vuxna exemplar, en mörkare grå rygg. Den gula näbben är smalare än hos gråhäger och hos häckande individer får den en skarpare nyans.
Purpurhägern häckar i Central- och Sydeuropa, Afrika samt södra och östra Asien. De nordliga populationerna flyttar om vintern ner till sydligare breddgrader. Den delas här upp i fyra underarter med följande utbredning:
Underarten bournei har föreslagits utgöra en egen art baserat på skillnader i utseende och ekologi.
Arten är en sällsynt gäst norr om sitt häckningsområde. I Sverige har 44 fynd gjorts fram till och med 2022, med första fyndet 18 april 1853 i Östra Torp i Skåne. Den har även uppträtt påträffats tillfälligt i Västindien, i både Trinidad och Tobago och Barbados.
Purpurhägern är en tillbakadragen fågel som jämfört med gråhägern i större utsträckning tillbringar tiden dold i vassvegetationen. Dess ovanligt långa tår gör att den med lätthet kan gå på flytande vegeation. Den sitter ogärna i träd.
Den är mest aktiv i gryning och skymning och födosöker i grunt vatten genom att spetsa sina byten med sin vassa dolkliknande näbb. Purpurhägern livnär sig huvudsakligen av fisk, små däggdjur och groddjur, men även fågelungar, ormar, ödlor, kräftdjur, vattenlevande sniglar, insekter och spindlar.
Purpurhägern häckar oftast i kolonier men även ensam, vanligtvis i vassbälten eller låga buskar nära våtmarker där den bygger ett voluminöst bo av vass, pinnar eller vad som finns tillgängligt. Den lägger oftast fyra eller fem blågröna ägg som både hanen och honan ruvar i 24–28 dagar. Fågelungarna är flygga efter sex veckor och självständiga efter två månader.
Purpurhäger är en av arterna i avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien, en överenskommelse mellan fjorton stater för skyddandet av våtmarksberoende fåglar, samordnat av FN:s miljöprogram. Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 270.000-570.000 individer, varav det i Europa tros häcka 31.600-46.000 par.
