Berghumla (Bombus monticola) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Berghumlan är en ganska liten humla; drottningen blir mellan 16 och 18 millimeter lång, arbetarna mellan 10 och 14 millimeter och hanarna mellan 13 och 15 millimeter långa. Drottningen har svart mellankropp och orangeröd bakkropp med undantag för den första och ofta främre delen av den andra tergiten, som är svarta. Hanen har samma färger på bakkroppen, men dessutom har den en inblandning av blekgula hår på kragen, den bakersta delen av mellankroppen, buk och ben. Berghumlan är en ganska liten humla; drottningen blir mellan 16 och 18 millimeter lång, arbetarna mellan 10 och 14 millimeter och hanarna mellan 13 och 15 millimeter långa. Drottningen har svart mellankropp och orangeröd bakkropp med undantag för den första och ofta främre delen av den andra tergiten, som är svarta. Hanen har samma färger på bakkroppen, men dessutom har den en inblandning av blekgula hår på kragen, den bakersta delen av mellankroppen, buk och ben. Arbetarna liknar honorna, men har ofta gula partier på krage och bakre mellankropp, dock svagare än hos hanen. Mörka former finns på bland annat de Brittiska öarna. Drottningen liknar alphumla och polarhumla, men dessa är betydligt större. Förväxlingsrisk med arbetare av nämnda arter finns dock. Speciellt den sydligare populationen är också mycket lik lapphumla – se nedan under Taxonomi.
Humlan förekommer från Irland, över norra och västra Storbritannien till bergsområden i Norden och den europeiska kontinenten (Pyreneerna, Alperna och bergen i Balkan). I Sverige förekommer arten i och nära hela fjällkedjan.
I Finland förekommer den endast i Lappland längst i norr, nära den norska gränsen.
Berghumlan förekommer främst i bergsregioner, gärna i björkskog. Den kan också återfinnas på hed- och gräsmark (ej i Norden). Berghumla är en korttungad art som utnyttjar växter med lätt tillgänglig nektar. Hanarna ses mest på högsommarens blommor som gullris och fibblor. I Abiskotrakten där parningsbeteendet undersökts patrullerade de från trädgränsen till högt upp på fjället på lågörtsängar. Näringsväxter är annars bland andra lingon, blåbär, tranbär, hallon, mjölkört, kråkvicker, skogsnäva, vitklöver, brudborste, ljung, ärttörne, fjällmaskros och skogsnäva..
De övervintrande honorna kommer fram i april, arbetarna i maj och könsdjuren (ungdrottningar och hanar) flyger i juli till september.
Boet, som vanligtvis inryms i övergivna, underjordiska däggdjursbon är inte särskilt stort, och kan rymma mellan 50 och 120 arbetare.
Globalt sett klassificerar IUCN berghumlan som livskraftig ("LC"), även om de varnar för värmeböljor till följd av klimatförändringar och habitatförlust till följd av hårt betestryck som tänkbara hot. Arten är rödlistad som nära hotad ("NT") i Sverige,, men även i Finland är den klassificerad som livskraftig.
