Brunråtta, eller vandringsråtta, (Rattus norvegicus) är en gnagare i familjen råttdjur som är vanlig i stora delar av världen. Den härstammar förmodligen från Centralasien, men har med hjälp av människan spridit sig till alla kontinenter förutom Antarktis. Brunråttan har även domesticerats och kallas då tamråtta. Selektiv avel av brunråttan ligger bakom de vita råttor som används som försöksdjur vid laboratorier.

Utseende

Brunråttans päls är grov och oftast brun eller mörkgrå, medan undersidan är ljusgrå eller ljusbrun. Kroppslängden är 20 – 26 centimeter, om svansen inte är inräknad. Svansen är något kortare än kroppen, vilket särskiljer den från svartråttan, vars svans är påtagligt längre än kroppen. En adult (vuxen) brunråttehane väger i genomsnitt 550 gram, honor 350 gram, men stora individer kan nå 900 gram. Råttor som väger över ett kilogram är ovanliga, och berättelser om råttor stora som katter är oftast överdrifter eller felidentifieringar av andra gnagare, såsom sumpbäver och bisamråtta.

Brunråttan har god hörsel, är känslig mot ultraljud och har ett mycket välutvecklat luktsinne. Dess normala hjärtfrekvens är 300 till 400 slag per minut, med en andningsfrekvens på cirka 100 per minut. En pigmenterad råttas synskärpa är dålig, ungefär 6/180, medan en icke-pigmenterad råtta (albino) - som inte har någon pigmentansamling i ögonen - har en synskärpa på ungefär 6/360 och en rejäl ljusspridning inom synfältet.

Brunråttan är en dikromat som uppfattar färger på nästan samma sätt som en människa med röd-grön färgblindhet, och deras förmåga att uppfatta färgmättnad är svag. Dock har brunråttan UV-receptorer som tillåter den att se ultraviolett ljus som andra arter inte kan.

Vanor och livsstil

Brunråttan är för det mesta nattaktiv. De tillbringar mycket tid i hålor i marken eller i exempelvis avlopp och källare. Brunråttan är bra på att gräva, och gräver ofta omfattande hålsystem. Den är en god simmare, både på ytan och under vattnet, men till skillnad från den närstående svartråttan är den en dålig klättrare. En studie från 2007 visade att brunråttor har metakognition, en mental förmåga som annars bara hittats hos människor, en del primater och delfiner. Denna tolkning ifrågasattes dock av en annan forskargrupp året efter.

Livsstil

Terrestrisk, Altriciella djur, Grävande djur, Kosmopolit, Kursiverade djur, Zoochory, Fossoriala djur, Natatorisk, Revir, Vivipari, Flockjägare, Predation djur

Säsongsmässigt beteende

Inte en migrant

Kost och Näring

Brunråttan är en äkta allätare och äter nästan vad som helst, men spannmål utgör en betydande del av kosten.

Födosökbeteenden är ofta populationsspecifika, och varierar beroende på miljö och födotillgång. Brunråttor som bor nära en fiskodling i West Virginia fångar till exempel mindre fiskar som är lika stora som människans finger. Vissa råttkolonier längs floden Po i Italien, dyker efter blötdjur,, ett beteende som påvisar social inlärning bland medlemmar av denna art. Råttor på ön Norderoog i Nordsjön jagar och dödar sparvar och änder.

Kost Allätare

Parningsvanor

PARNINGSBETEENDE

Polygynandri

Brunråttan kan fortplanta sig hela året om förhållandena är lämpliga. En honråtta föder upp till fem kullar per år. Dräktighetstiden är bara 22-24 dagar. Brunråttan får vanligen 6-8 ungar per kull men kan undantagsvis få upp till 20 ungar. Honan kan para sig omedelbart efter att hon har fött. När honråttan har mjölk har den en 24-timmars rytm

Den maximala livslängden är upp till fyra år, även om de flesta vilda råttor sällan överlever ens ett år. Den årliga dödligheten beräknas vara 95 procent. Rovdjur och konflikter inom arten är de huvudsakliga dödsorsakerna.