Acinonychinae
Gepard (Acinonyx jubatus) är ett kattdjur och den enda arten i underfamiljen Acinonychinae och släktet Acinonyx. Den skiljer sig från andra kattdjur däri, att den främst jagar dagtid och inte kan dra in klorna fullständigt.
Liksom de flesta vilda kattdjur har de runda pupiller (endast några få mindre av de vilda kattdjuren har ovala pupiller, som t ex Sandkatten och Rusty Spotted cat). Geparden är det snabbast springande, nu levande, däggdjuret på kortdistans och håller sedan 1965 Guinness världsrekord med 104,4 km/h på distansen 200 m. Det finns vissa källor som nämner hastigheter över 114km/h ända upp till 120,7 eller (75mph) men de har än så länge blivit misskrediterade eller icke säkerställda.
Geparden är mindre än de stora fläckiga kattdjuren (av vilka den bara delar utbredningsområde med leoparden), vanligen 1,10 till 1,50 meter lång. Mankhöjden är maximal 80 cm. Den genomsnittliga vikten ligger för honor vid 38 kg och för hanar vid 43 kg, vissa individer kan vara 53 kg tunga. Svansen blir upp till 81 cm lång.
Geparden har långa, tunna ben och en smal kropp. Trampdynorna är tjocka och täckta med fjälliknande hud. Huvudet är litet och runt och svansen är lång. Pälsen har en gulfärgad ton och är prickig i svart. Geparden kännetecknas av att den har "tårränder", det vill säga en mörk rand under ögat och regelbundna fläckar. Den mörka randen under och runt ögat är fördelaktig då den dämpar effekten av solljus så att geparden inte blir bländad då den främst jagar under dagen. Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor fullständigt, på grund av att de inte används för att fälla ett byte. Klorna hjälper geparden att få ett bättre grepp i marken när den springer. Geparden har en klo högre upp på benet som är längre och vassare så den kan hålla kvar bytesdjuret.
Arten har förstorade näsgångar så att den får tillräckligt med syre när den springer fort. För samma syfte är även lungorna, bronker, hjärtat och binjurar större i jämförelse med övriga kroppen än hos andra kattdjur.
Geparden förekommer från Afrika till Mellanöstern och Asien, och den delas upp i ett flertal underarter. Tidigare fanns geparden i hela Afrika med undantag av skogrika områden i kontinentens centrum men idag förekommer arten bara söder om Sahara. Beståndet i Asien är nästan utdött. Asiatiska refugier för arten är provinserna Khorasan i nordöstra Iran, och Belutsjistan i sydvästra Pakistan.
Geparden är ett typiskt djur för savannen. Den föredrar regioner med högt gräs som kan dölja den för bytesdjur, och med kullar som tjänstgör som utsiktspunkter. I områden med mycket träd och buskar har geparden svårt att uppnå tillräcklig hastighet under jakten.
Geparden är ganska specialiserad vad gäller byte. Den jagar mest antiloper, men kan i sällsynta fall även fälla zebror. I östra Afrika jagar den nästan uteslutande Thomsongasell, Grantgasell och impala. Vanligen är bytet inte tyngre än 60 kg. Vid brist på föda jagas även harar, kaniner och fåglar.
För att hitta antiloper klättrar geparden ofta upp i träd eller på termitstackar. Den smyger sig under jakten fram till bytet tills avståndet ligger mellan 50 och 100 meter. Sedan springer den med sin typiska snabbhet för att fälla bytet. Om geparden inte lyckas efter några hundra meter ger den upp och söker efter ett annat byte. Trots detta sträcker sig jakten över en längre distans än hos andra kattdjur. Vanligtvis är 50 till 70 procent av alla försök framgångsrika. Inget annat rovdjur som jagar ensamt är lika lyckosamt, bara rovdjur som jagar i flock når bättre resultat. Geparden fäller omkull bytet genom att springa mot benen. Sedan kvävs bytet med ett bett i strupen. Vanligen vilar geparden efteråt en stund men den kan inte vänta för länge om den inte vill förlora antilopen till andra rovdjur. Den kan bara springa i ca 30 sekunder, annars kan den dö. I en hastighet på 110-120 km i timmen ser den fortfarande lika bra när den springer, tack vare att den kan hålla huvudet stilla hela tiden.
Geparden blir könsmogen under andra levnadsåret. Efter dräktigheten som varar cirka 95 dagar föder honan en till åtta ungar (oftast tre till fem). Nyfödda ungar har silvergråa hår på ryggen som troligen utgör ett slags kamouflage. Honan måste ofta lämna sina ungar ensamma för att jaga. Hon har inte heller förmåga att försvara sina ungar när hon möter större rovdjur. Omkring 90 procent av alla nyfödda geparder faller offer för lejon eller andra predatorer. Geparder som överlever dessa kritiska månader kan bli upp till 15 år gamla. Lejonet är gepardens främste predator.
Enligt uppskattningar består den kända populationen av gepard av inte mer än 7 000 individer och uppskattningsvis uppgår den globala populationen till inte mer än 10 000 individer. Dessa är fördelade över 25 afrikanska stater och dessutom lever uppskattningsvis 60 till 100 individer i Iran. Den största populationen finns i Namibia med cirka 2 500 individer. De flesta geparderna lever utanför skyddsområden och därför förekommer ofta konflikter med människor som har betesdjur. IUCN listar hela beståndet som sårbart (VU). De två underarterna A. j. hecki och A. j. venaticus klassas som akut hotad (CR). Avelsprogram i djurparker med hjälp av konstgjord befruktning har varit framgångsrik.
Ett pågående program vill introducera några afrikanska individer i ett viltreservat i Indien.
