Ätlig groda

Utseende

Hanarna blir 5–9 cm långa och honorna 6–11 cm, vilket betyder att det är en relativt storvuxen groda. Den är vanligtvis olivgrön med svarta fläckar men färgen kan variera. och lever främst i våtmarksområden, sjöar och långsamrinnande vattendrag. Den kan även förekomma i konstgjorda vattensamlingar som dammar och bevattningskanaler.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Afrika

Länder

Sydafrika, Benin, Botswana, Kamerun, Gambia, Kenya, Malawi, Mauretanien, Moçambique, Nigeria, Senegal, Somalia, Tanzania, Zambia, Zimbabwe

Regioner

Swaziland

Biogeografiska områden

Etiopiska regionen

Ätlig groda finns i stora delar av Europa med undantag för de allra sydligaste delarna, och följer i stort stamarternas utbredning. Den saknas dock i stora delar av Balkan, i större delen av Italien, med undantag av Podalen, samt i Skandinavien utom delar av Danmark och södra Sverige. Österut förekommer den fram till Ryssland. Den har introducerats till Spanien och Storbritannien.

I Danmark förekommer ätlig groda sällsynt och lokalt på Jylland, likaledes sällsynt på Fyn men mera vanlig på öarna söder därom, mera glest på Själland samt ett antal mindre öar, av vilka Bornholm är den största.

Det är osäkert om det svenska beståndet av ätlig groda utgör en reliktpopulation eller om det är introducerat. Från att ha varit okänd i Sverige upptäcktes den av Anders Retzius i Gusums bruk i Östergötland på 1820-talet och några år därefter av baron M von Düben i trakterna av Börringesjön i Skåne. Under de följande åren påträffades den på fler håll i sydvästra Skåne.

I Sverige har den ätliga grodan sitt starkaste fäste i sydvästra Skåne. I övrigt förekommer den endast i isolerade populationer i Östergötland och, efter inplantering, på Öland. Så sent som på 1990-talet förekom även små populationer på Österlen, vid Flohult i Småland och vid Fyrisån söder om Uppsala, men dessa är troligen utdöda. I sydvästra Skåne ökar den dock. Alla groddjur är dock fridlysta i Sverige.