Edwardsfasan (Lophura edwardsi) är en sydostasiatisk utrotningshotad hönsfågel.
Artens svenska och vetenskapliga namn hedrar den franska zoologen Alphonse Milne-Edwards (1835-1900). Den har på svenska även kallats edwardfasan, utan binde-s.
Edwardsfasanen är en 58–65 centimeter lång fasanfågel. Hanen är blåsvart med kort vit tofs och bar röd hud runt ögat. Honan är enhetlig kallt gråbrun, varmare på vingar, och med en svartaktig stjärt med bruna mittersta stjärtpennor. Ungfågeln liknar honan men kan ha svarta fläckar eller band på manteln, skapularerna och vingtäckarna. Vissa nordliga individer har inslag av vitt i stjärten som tros vara ett utslag av inavel eftersom det även uppträder hos arten i fångenskap. Varningslätet är ett lågt och gutturalt uk uk uk uk uk.
Fågeln återfinns enbart i låglandsområden i centrala Vietnam. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades den nordliga vitstjärtade populationen som en egen art, "vietnamfasan" (Lophura hatinhensis). Edwardsfasanen är troligen systerart till swinhoefasan. Tillsammans utgör de en systergrupp till resten av arterna i släktet.
Edwardsfasanen sägs bebo fuktiga bergsskogar upp till 600 meters höjd, men tidiga insamlade specimen togs i låglänta områden och det finns inga klara bevis att den förekommer över 300 meters höjd. Den trivs bäst i områden med tät undervegetation och lianer.
Födan är okänd och uppgifterna om dess häckningsbiologi är baserat på uppfödda individer, där den lägger fyra till sju ägg som ruvas i 21–22 dagar.
IUCN kategoriserar arten som akut hotad på gränsen till att dö ut i vilt tillstånd. Arten har inte observerats med säkerhet sedan 2000 och det har föreslagits att den redan försvunnit. Över 1000 individer finns dock kvar i fångenskap. Edwardsfasanen tros ha minskat till följd av jakt och habitatförlust. I princip ingen ursprunglig skog inom dess utbredningsområde finns kvar.
