Ötrast (Turdus poliocephalus) är en fågel i familjen trastar inom ordningen tättingar. Den har en mycket vid utbredning i Sydostasien och på öar i västra Stilla havet. Fågelns utseende är väldigt varierat och arten delas in i över 50 underarter, vilket är rekord i fågelsammanhang.
Ötrasten är i formen en typisk trast, med rund kropp och lång stjärt. Fjäderdräkten varierar exceptionellt geografiskt i både färger och mönster. Vanliga teman är en enfärgat mörk kropp med ljusare vitt, grått eller orangefärgat huvud, helt glansigt svart kropp med gul ögonring och gula ben samt svart kropp med röd buk och svart eller ljust på huvud och bröst. Lätena varierar också, men omfattar generellt en melodisk flöjtliknande sång, ett hårt "chik-chik-chik" eller en lång och tunn väsande vissling.
Ötrasten är synnerligen varierad i sitt utseende och delas därför in i ett stort antal underarter, faktiskt rekord i fågelsammanhang. Listan nedan med 51 underarter följer Clements et al 2022.
International Ornithological Congress har en något annorlunda indelning, där underarten biesenbachi inkluderas i fumidus, liksom erebus samt keysseri i papuensis. Å andra sidan urskiljs underarten beehleri, med utbredning på New Ireland i Bismarckarkipelagen.
Taiwantrasten (T. niveiceps) med utbredning på Taiwan behandlades tidigare som en del av ötrasten. Sedan 2016 urskiljer dock både Clements et al liksom Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN den som en egen art, "taiwantrast", sedan 2021 även tongivande International Ornithological Congress. Genetiska studier visar att den endast är relativt avlägset släkt.
Ötrasten bebor vanligen höglänta skogar på bergsöar, men kan också ses nära havsnivån på mindre och plattare öar, som i Vanuatu.
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC). Lokalt kan den vara mycket vanlig. Vissa bestånd är dock hotade, erythropleurus på Julön även akut hotad på grund av hot från införda myrarten Anoplolepis gracilipes. I Nya Kaledonien (underarten xanthopus) är den utdöd på huvudön, men överlever med cirka hundra individer på de mindre öarna Yande och Neba. Tre bestånd är helt utdöda, nominatformen på Norfolkön, vinitinctus på Lord Howeön och mareensis på ön Maré i Loyautéöarna. På Norfolkön var den relativt vanlig till så sent som 1941, men var försvunnen 1975 till följd av predation från införda svartråttan, habitatförlust och hybridisering med närbesläktade koltrasten som etablerat sig på ön.
