Madeirakungsfågel (Regulus madeirensis) är en mycket liten tätting i familjen kungsfåglar med omtvistad taxonomi, endemisk för Madeira.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Inom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
In
Inte en migrantM
börjar medFågeln är som alla kungsfåglar mycket liten, grönfärgad ovan, beige under och med den för familjen karakteristiska gul- eller orangefärgade hjässan. Denna är väldigt lik brandkronad kungsfågel och av samma storlek (9-10 centimeter), men skiljer sig genom sitt mycket kortare vita ögonbrynsstreck, mer svart i vingen och mer mättat gyllebrun fläck på sidan av halsen. Näbb och ben är som för många andra ölevande taxon längre.
Även lätena skiljer sig från den brandkronade kungsfågelns, med för arten unika genomträngande viihz och visslande piip.
Madeirakungsfågel betraktades tidigare som en underart av brandkronad kungsfågel (R. ignicapilla), men urskiljs numera oftast som egen art. Den hittas enbart på ön Madeira, där den förekommer relativt allmänt från 600 till 1.550 meter över havet. Den är huvudsakligen stannfågel, men kan röra sig till lägre regioner efter häckningen.
Madeirakungsfågeln påträffas i skilda miljöer som skog med lagerträd och trädljung, blandskog med ek och en samt i bergsbelägna buskmarker med lågväxande trädljung och ginst. Den lyser dock med sin frånvaro i ren lövskog och eukalyptusplanteringar.
Den verkar häcka framför allt i juni och juli och placerar sitt skålformade bo i en trädljung. Kullstorleken är okänd. Den lever av leddjur, framför allt malar och fjärilslarver som den fångar på ovansidan av grenar och i lövverken men också i mossar och lavar på trädens stammar.
Fågeln har en mycket begränsad utbredning, men är förhållandevis talrik och ökar dessutom i antal. IUCN kategoriserar den därför som livskraftig. Världspopulationen uppskattas till 50.000-100.000 par.
