Nordlig härmtrast
Nordhärmtrast (Mimus polyglottos), även kallad nordlig härmtrast, är en nordamerikansk vanlig och välkänd tätting i familjen härmtrastar.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Al
AllätareAllätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Ar
ArborealAl
Altriciella djurZo
ZoochoryTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
Solitära djurDe
Delvis migrerandeN
börjar medPr
PratkvarnarDj
Djur i USANordhärmtrasten är en påfallande långstjärtad fågel med en kroppslängd på cirka 25 centimeter. Ovansidan är blekgrå, undersidan vitaktig och i ansiktet har den ett tunt, mörkt ögonstreck. I flykten syns iögonfallande vita stjärtsidor samt stora vita vingfläckar på de mörka vingarna.
Ungfågeln är streckad på ryggen samt fläckad och streckad på bröstet. Irusen är grå eller grågrön till skillnad från den adulta fågelns gröngula eller gula iris.
Nordhärmtrasten delas in i tre underarter med följande utbredning:
Underarten leucopterus inkluderas ofta i nominatformen.
Nordhärmtrasten är generellt stannfågel, men individer i norra delen av utbredningsområdet har noterats röra sig söderut under vintern. Det råder dock lite kunskap om dess flyttningsbeteende.
Nordhärmtrastens levnadsmiljö varierar geografiskt, men generellt föredrar den öppna områden med begränsad växtlighet och undviker täta skogsområden. I östra Nordamerika används ofta urbana områden som parker och trädgårdar, framförallt gräsmattor med buskar i närheten för skugga och häckning. I väst ses den däremot mest i chaparral och ökenbuskmarker. Den undviker alltså täta skogsområden.
Idag är det fler nordhärmtrastar som lever i stadsmiljöer än på landsbygden. Överlevnaden är också högre i stan, troligen på grund av större födotillgång och mindre rörelsekostnader.. Stadslevande fåglar har också större benägenhet att återvända till föregående års bo. Det finns dock nackdelar, till exempel ökad grad av blyförgiftning, bland annat i Baltimore och Washington, D.C..
Nordhärmtrasten är en allätare som intar allt från leddjur och maskar till bär, frukt och frön, säsongsmässigt varierande med mest animalisk föda sommartid och vegetabilisk under vintern. Fågeln födosöker på marken, i vegetationen eller gör utfall från en hög sittplats. Under födosöket sprider den vingarna i en märklig tvåstegsrörelse för att visa upp de vita vingfläckarna, möjligen för att skrämma upp insekter. Nordhärmtrasten försvarar aggressivt fruktträd och bärbuskar från andra fåglar.
Nordhärmtrasten häckar på våren och i början av sommaren. Hanen anländer före honan för att etablera revir. Den uppvaktar anländande honan genom att springa runt och visa upp reviret, jaga henne eller visa upp vingfläckarna i flykten. Varje hane kan vara monogam i ett antal år, men studier visar att det även finns inslag av bigami och polygyni.
Både hanen och honan bygger boet, även om hanen gör det mesta arbetet medan honan sitter i en buske eller träd i närheten och håller utkik för predatorer. Boet placeras mellan en och tre meter ovan mark. Honan lägger tre till fem ljusblå eller grönaktiga fläckiga ägg som ruvas i nästan två veckor. Efter kläckning turas båda könen om att mata ungarna.
Fåglarna försvarar aggressivt boet och reviret mot predatorer, ibland efter rop på hjälp assisterade av nordhärmtrastar i grannrevir. Den kan attackera både hundar, katter, stora rovfåglar och till och med människor. Nordhärmtrasten hotas också av boparasiterande kostarar och försvarar sig genom att försöka kasta ut kostarens ägg. En studie visar att nordhärmtrasten har större benägenhet att avvisa kostareägg som läggs senare under säsongen.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
