Orientseglare (Apus pacificus) är en östasiatisk fågel i familjen seglare. Dess artstatus är omstridd, där populationer i Himalaya och Sydostasien nyligen urskilts som de tre egna arterna karstseglare (Apus cooki), himalayaseglare (A. leuconyx) och tibetseglare (A. salimalii). Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa, med bland annat två fynd i Danmark och fem i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Cr
CrepuskulärKö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareAr
ArborealAl
Altriciella djurGl
Glidflygande djurGlidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttr...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Ko
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
Mi
MigrerarP
börjar medOrientseglaren liknar tornseglare (Apus apus) i utseende och storlek, men har en vit övergumpsfläck. Skillnaderna från tornseglare är annars små, som att den har en djupare kluven stjärt, längre vingar, proportionellt slankare kropp och grövre huvud. Dess vita hakfläck brukar också vara något större. Könen är identiska i utseende, även om ungfåglar kan identifieras genom bleka fransar på vingfjädrarna, som saknas på adulta. Lätet är ett skri som är typiskt för familjen, starkare än tornseglarens och tydligt skrovligt med en fallande tonhöjd på slutet: vriiyh.
Skillnaderna mellan de olika taxonen i artkomplexet är små och subtila. Tibetseglaren har relativt lång stjärt, smal vit övergump samt mycket smalare och mot näbben avsmalnande vit strupfläck. Karakteristiskt är också brun hjässa och nacke som kontrasterar med den glansigt svarta manteln. Himalayaseglare är minst med kortast stjärt och strupfläcken är bred och smutsvit med tunna mörka streck och diffus gräns mot övre delen av bröstet. Bröstet är vidare brunt, ljusare än hos släktingarna, mot nedre delen av bröstet och resten av undersidan mörkare. Båda arter saknar orientseglarens bleka fjäderspetsar på undersidan. Karstseglaren slutligen är grönglänsande och har påfallande grund stjärtklyvning.
Orientseglaren är en östasiatisk fågelart som traditionellt omfattar fåglar häckande från Pakistan österut till Vietnam och norrut till sydöstra Ryssland. Efter studier har dock de båda tongivande och världsledande taxonomiska auktoriteterna Clements et al och IOC delat upp arten i fyra:
En studie från 2012 visar också att artkomplexet möjligen inte är monofyletiskt, där karstseglaren står nära mörkryggig seglare (A. acuticauda). Fortfarande behandlar dock Birdlife International dem som en och samma art.
Orientseglaren i begränsad mening häckar från centrala Sibirien till Östasien och flyttar vintertid till Sydostasien och Australien. Den delas in i två underarter med följande utbredning:
Enstaka fynd har gjorts i Västeuropa: nio fynd i Storbritannien, två fynd i Danmark, ett fynd vardera på Island och i Nederländerna samt fem fynd i Sverige, varav det första i Halland 1999. 2013–2015 observerades vad man tror var en och samma individ vid Kvismaren i Närke samt Flinesjön i Dalarna. Den har även setts i exempelvis Nya Zeeland och USA.
Orientseglare är anpassade till ett liv i luften och slår sig bara tillfälligt ner på marken. Benen är korta och används främst till att hålla sig kvar mot lodräta ytor. Födan består av flygande insekter, som fångas i flykten.
Liksom de andra medlemmarna i familjen livnär sig orientseglaren uteslutande på insekter som fångas i flykten. De brukar jaga högre upp i luften än de flesta av sina släktingar. Undantaget är taggstjärtseglaren.
Orientseglaren har ett stort utbredningsområde som omfattar flera klimatzoner och många naturtyper. Den häckar på skyddade platser som grottor och naturliga klippskrevor eller under utskjutande hustak, och samma boplats används från ett år till ett annat. Boet är skålformat och byggt av torrt gräs och andra fina material som fångas i luften, cementeras med saliv och ansluts till en vertikal yta.
Häckningssäsongen infaller mellan juni och juli och honan lägger 1-3 helvita ägg som ruvas av både hanen och honan i 19-22 dygn Därefter stannar ungarna en lång och varierande tid i boet, innan de är fullt utvecklade. När föräldrarna på grund av dåligt väder inte kan finna tillräckligt med mat kan ungarna överleva i flera dagar utan att bli matade, genom att förbruka sitt eget kroppsfett.
Orientseglaren har en stor population och ett omfattande häckningsområde, och står inför mycket få hot från rovdjur och mänskliga aktiviteter. Den är klassad som livskraftig av den Internationella naturvårdsunionen.
