Indonesien
4315 arter
Indonesien, officiellt Republiken Indonesien, är en stat i Sydostasien och Oceanien.
Geografi, klimat och natur
Flera av de över 17 000 öarna som utgör Indonesien, är bildade av vulkaniska berg, av vilka en del har mycket hög höjd, mellan 3000 och 5000 meter över havet. Bortåt 70 vulkaner är aktiva. Det omgivande havet är likaledes djupt med flera djuphavsgravar. Landet utgörs dock huvudsakligen av kustligt lågland. Belägen mitt på skarven mellan den eurasiska och den indoaustraliska kontinentalplattan, drabbas området ofta av naturkatastrofer. 1883 dog befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor, i en tsunami. Vid tsunamikatastrofen 2004 dog eller försvann över 167 000 personer, och stora landområden ödelades, vilket var en svår humanitär katastrof. Öarna ligger på ekvatorn varför klimatet är tropiskt och hett. Landet drabbas ofta av såväl översvämningar som torka. Ön Pamanaön i södra delen av landet är den sydligaste platsen i världsdelen Asien.
Endast omkring 6 000 öar är bebodda. Jorden har genom vulkanernas askregn blivit mycket bördig, och det tropiska kustklimatet leder till att nederbörden är god. En stor del av ytan täcks av regnskog, men skövling har lett till jorderosion.
Som naturskydd har Indonesien lite mer än 8 % av landytan bland annat genom jaktreservat, naturreservat och nationalparker. Fyra nationalparker är upptagna på Unescos Världsarvslista: Komodo nationalpark, Lorentz nationalpark, Sumatras tropiska regnskog, och Ujung Kulon nationalpark.
Ekologi
Med så långsträckt kust och det tropiska klimatet, finns en mångfald av ekosystem på Indonesien. Skillnaden mellan det asiatiska och det australasiatiska skissades upp av britten Alfred Russel Wallace, och gränsen kallas Wallacelinjen. Därtill finns ett område med helt egenartad artrikedom, som kallas Wallacea.
Indonesien har, efter Brasilien, den näst största biodiversiteten i världen till följd av det tropiska klimatet, arkipelagiska geografin och sin enorma yta. Floran och faunan uppvisar en blandning av typiska asiatiska och australasiatiska arter. Stora Sundaöarna hörde fast vid den asiatiska kontinenten, varför arterna där är desamma som i Asien. Större arter som elefant, noshörning, leopard, tiger och orangutang, minskar drastiskt i antal. Det finns fortfarande större skogar där som möjliggör arternas fortlevnad, men dessa avverkas i snabb takt. Sulawesi, Moluckerna och några andra öar, skildes tidigare från fastlandet, och där har en unik artrikedom utvecklats. Papua hörde förr ihop med Australien, och deras arter sammanfaller delvis.
Den hastiga industrialiseringen utgör ett allvarligt hot mot ekologin. Den indonesiska regeringen prioriterar visserligen miljöfrågor, men måste samtidigt väga dem mot den utbredda fattigdomen i landet. Viktiga miljöpolitiska frågor är den hastiga skogsskövlingen (till stor del illegal), skogsbränder med tillhörande rökproblem, samt överfiske. Problem med anledning av urbanisering, som luftföroreningar, avfallshantering och vattenresurser, är ytterligare några centrala spörsmål. En mängd arter djur och växter är utrotningshotade, däribland 140 arter däggdjur.
Orangutangen är en av de djurarter som räknas som utrotningshotad. Namnet Orangutang kommer från indonesiskans ord för "skogsmänniska". Idag tros endast 50 000 orangutanger finnas kvar i det vilda på Borneo. När regnskogen skövlas och palmoljeplantagen breder ut sig försvinner orangutangens hem och möjlighet att finna mat. När de söker sig in i palmoljeplantagen på jakt efter föda dödas de vuxna orangutangerna, då de ses som skadedjur. Orangutangungarna tillfångatas och hålls som husdjur, trots att det är olagligt i Indonesien. Idag jobbar flera organisationer med att bevara den vilda orangutangen, bland annat genom rehabilitering av orangutangungar som fritagits från människor. I Nyaru Menteng ligger världens största rehabiliteringscenter för orangutanger. Centret är grundat av danska Lone Drøscher Nielsen.
Inom ramen för Unesco har ett flertal platser förklarats vara biosfäriska reservat.
Indonesien, officiellt Republiken Indonesien, är en stat i Sydostasien och Oceanien.
Geografi, klimat och natur
Flera av de över 17 000 öarna som utgör Indonesien, är bildade av vulkaniska berg, av vilka en del har mycket hög höjd, mellan 3000 och 5000 meter över havet. Bortåt 70 vulkaner är aktiva. Det omgivande havet är likaledes djupt med flera djuphavsgravar. Landet utgörs dock huvudsakligen av kustligt lågland. Belägen mitt på skarven mellan den eurasiska och den indoaustraliska kontinentalplattan, drabbas området ofta av naturkatastrofer. 1883 dog befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor, i en tsunami. Vid tsunamikatastrofen 2004 dog eller försvann över 167 000 personer, och stora landområden ödelades, vilket var en svår humanitär katastrof. Öarna ligger på ekvatorn varför klimatet är tropiskt och hett. Landet drabbas ofta av såväl översvämningar som torka. Ön Pamanaön i södra delen av landet är den sydligaste platsen i världsdelen Asien.
Endast omkring 6 000 öar är bebodda. Jorden har genom vulkanernas askregn blivit mycket bördig, och det tropiska kustklimatet leder till att nederbörden är god. En stor del av ytan täcks av regnskog, men skövling har lett till jorderosion.
Som naturskydd har Indonesien lite mer än 8 % av landytan bland annat genom jaktreservat, naturreservat och nationalparker. Fyra nationalparker är upptagna på Unescos Världsarvslista: Komodo nationalpark, Lorentz nationalpark, Sumatras tropiska regnskog, och Ujung Kulon nationalpark.
Ekologi
Med så långsträckt kust och det tropiska klimatet, finns en mångfald av ekosystem på Indonesien. Skillnaden mellan det asiatiska och det australasiatiska skissades upp av britten Alfred Russel Wallace, och gränsen kallas Wallacelinjen. Därtill finns ett område med helt egenartad artrikedom, som kallas Wallacea.
Indonesien har, efter Brasilien, den näst största biodiversiteten i världen till följd av det tropiska klimatet, arkipelagiska geografin och sin enorma yta. Floran och faunan uppvisar en blandning av typiska asiatiska och australasiatiska arter. Stora Sundaöarna hörde fast vid den asiatiska kontinenten, varför arterna där är desamma som i Asien. Större arter som elefant, noshörning, leopard, tiger och orangutang, minskar drastiskt i antal. Det finns fortfarande större skogar där som möjliggör arternas fortlevnad, men dessa avverkas i snabb takt. Sulawesi, Moluckerna och några andra öar, skildes tidigare från fastlandet, och där har en unik artrikedom utvecklats. Papua hörde förr ihop med Australien, och deras arter sammanfaller delvis.
Den hastiga industrialiseringen utgör ett allvarligt hot mot ekologin. Den indonesiska regeringen prioriterar visserligen miljöfrågor, men måste samtidigt väga dem mot den utbredda fattigdomen i landet. Viktiga miljöpolitiska frågor är den hastiga skogsskövlingen (till stor del illegal), skogsbränder med tillhörande rökproblem, samt överfiske. Problem med anledning av urbanisering, som luftföroreningar, avfallshantering och vattenresurser, är ytterligare några centrala spörsmål. En mängd arter djur och växter är utrotningshotade, däribland 140 arter däggdjur.
Orangutangen är en av de djurarter som räknas som utrotningshotad. Namnet Orangutang kommer från indonesiskans ord för "skogsmänniska". Idag tros endast 50 000 orangutanger finnas kvar i det vilda på Borneo. När regnskogen skövlas och palmoljeplantagen breder ut sig försvinner orangutangens hem och möjlighet att finna mat. När de söker sig in i palmoljeplantagen på jakt efter föda dödas de vuxna orangutangerna, då de ses som skadedjur. Orangutangungarna tillfångatas och hålls som husdjur, trots att det är olagligt i Indonesien. Idag jobbar flera organisationer med att bevara den vilda orangutangen, bland annat genom rehabilitering av orangutangungar som fritagits från människor. I Nyaru Menteng ligger världens största rehabiliteringscenter för orangutanger. Centret är grundat av danska Lone Drøscher Nielsen.
Inom ramen för Unesco har ett flertal platser förklarats vara biosfäriska reservat.
