Viscacha (Lagostomus maximus) är en art i familjen harmöss och den enda arten i sitt släkte. Djuret förekommer i Sydamerikas lågland och når en vikt upp till 8 kilogram. Individerna lever i grupper i underjordiska bon.
Den har grövre kroppsbyggnad, tjockare huvud och kortare svans än de andra arterna i samma familj. Framfötterna har fyra, bakfötterna tre tår och de sistnämnda är utrustade med klor. De främre extremiteterna är även kortare än de bakre. Kroppen (huvud och bål) är mellan 47 och 66 centimeter lång och svansens längd varierar mellan 15 och 20 centimeter. Med en vikt på 2 till 4,5 kilogram är honor tydlig mindre än hannar som blir 5 till 8 kilogram tunga. Viscachan har en mjuk underpäls som täcks av grova mörka hår. Färgen är ovan ljusbrun till mörkgrå, undertill vit.
Det massiva huvudet kännetecknas av två mörka tvärstrimmor, den första går över ögonen och den andra över nosen. Mellan dessa strimmor är pälsen vit, liksom på kinden och vid ett ställe över ögonen. Tandformeln är som hos alla marsvinsartade gnagare I1-C0-P1-M3, alltså 20 tänder. Framtänder (liksom hos alla gnagare) och molarer (liksom hos alla chinchillor) saknar rot.
Djuret lever i flockar med 15 till 30 individer som består av en till tre hannar samt många honor och deras ungar. Gruppen domineras av honorna som utvecklar en fast hierarki.
Hannarna lämnar gruppen ofta efter parningstiden eller jagas bort av andra hannar. Särskilt under den tid då honorna uppfostrar sina ungar lever hannarna i avskilda bon. Före den nya parningstiden strider hannarna mot varandra om rätten att vistas i bon med honor. I sällsynta fall dör individer under striden. Hannar som etablerade sig i bon är däremot vänliga mot varandra.
Reviret markeras av hannarna med urin och sekret från doftkörtlarna. Främmande individer får inget tillträde till bon.
Arten livnär sig bara vegetabilisk, främst av frön och gräs. När så behövs äter de även andra växtdelar. Födan äts alltid vid platsen och flyttas inte till bona.
I den norra, varma delen av utbredningsområdet har honor upp till två kullar per år och det finns inga särskilda parningstider. Sydliga populationer som i centrala Argentina har däremot sin parningstid mellan mars och april.
Efter befruktningen vilar äggen i cirka 18 dagar. Den egentliga dräktigheten varar i ungefär 135 dagar och sedan föds ett till fyra ungdjur (oftast två). Nyfödda ungar är jämförelsevis stora (200 gram) och borymmare. De bär redan hår. Ungarna dias minst tre veckor. Efter 7 till 8 månader blir honorna könsmogna, hannar efter cirka 15 månader. Den äldsta kända individen i fångenskap blev nio år gammal.
