Rödingar
17 arter
Rödingar (Salvelinus) är ett släkte fiskar inom familjen laxfiskar med holarktisk utbredning. De ingående arterna trivs i kalla vatten och lever i sjöar och vattendrag, som bäckar. Det finns även en del havsvandrande, anadroma, bestånd i nordliga områden. Rödingar är som många andra laxfiskar i allmänhet populära inom sportfiske och uppskattas även som matfisk.
Liksom med de flesta laxfiskarna är artindelningen under diskussion.
Släktet har en holarktisk utbredning och generellt är de ingående arterna kallvattensfiskar som förekommer naturligt i sjöar och bäckar i norra Eurasien och norra Nordamerika. De tillhör de sötvattensfiskar som förekommer längst norrut och högst upp i fjällsjöar och glaciärbäckar. Rödingar var också bland de första fiskar som koloniserade de vattendrag som uppstod efter istiden när inlandsisen smälte. Rödingbestånd i sydliga trakter är ofta landlåsta istidsrelikter som levt kvar i kalla och djupa sjöar, eller i sjöar och vattendrag högt upp i bergsområden. I nordligare områden finns både landlåsta och havsvandrande, anadroma, bestånd.
Indelningen i arter är delvis svårgörlig och ofullständig, och denna är därför under diskussion, speciellt för europeiska rödingar. I Europa är diversiteten stor och av de något över 50 rödingarter som har beskrivits är en stor andel från Europa. Många av de europeiska arterna har dock begränsad utbredning och är endast kända från en eller ett par sjöar och några är utdöda.
Den nordliga holarktiska S. alpinus, svenskt namn röding eller fjällröding, är en av de mer välkända rödingarna i Europa och vitt spridd, även om frågetecken kring dess klassificering som art gör att uppgifterna om utbredning kan variera mellan olika källor.
När det gäller europeiska rödingar är att det inte ovanligt att man om man jämför morfologin mellan rödingar i en sjö ofta kan urskilja två, men ibland tre, och i något enstaka sällsynt fall till och med fyra, olika former i samma sjö. En tolkning har varit att detta är olika arter som förekommer i samma sjö, och att liknande former från geografisk skilda sjöar varit samma art. Ett exempel är att nordliga storrödingar på grund av morfologiska likheter med röding från alptrakterna (S. umbla) har förts till samma art. Genetiska undersökningar antyder dock att sådan morfologisk diversitet kan uppstå oberoende i en sjö och att ett visst genflöde former emellan i samma sjö förekommer. Men dessa morfologiska skillnader har samtidigt i flera fall visat sig vara ärftliga. Ett antagande är att en stark naturlig selektion för morfologiska drag som anpassning till en ekologisk nisch skulle kunna uppväga genflödet och upprätthålla uppdelningen. En mening är också att dagens rödingar i norra Europa har olika invandringshistoria. På grund av de ofta svårbestämda gränserna mellan europeiska rödingar ses de ofta som ett artkomplex och då används benämningen Salvelinus alpinus-komplexet.
I Sverige har under senare delen av 1900-talet en indelning av inhemska rödingbestånd i två eller tre arter varit vanlig. I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna (2012) urskiljs bara en inhemsk art, röding (S. alpinus) även kallad fjällröding med två eller tre sympatriska former; storröding och fjällröding om två, storröding, större fjällröding och mindre fjällröding om tre. I Finland har en traditionell uppdelning av de inhemska rödingbestånden i två former, storröding och småröding, varit vanlig, och de har tidigare ibland även betraktats som olika arter, men numera uppfattas de som samma art, S. alpinus.
Rödingar (Salvelinus) är ett släkte fiskar inom familjen laxfiskar med holarktisk utbredning. De ingående arterna trivs i kalla vatten och lever i sjöar och vattendrag, som bäckar. Det finns även en del havsvandrande, anadroma, bestånd i nordliga områden. Rödingar är som många andra laxfiskar i allmänhet populära inom sportfiske och uppskattas även som matfisk.
Liksom med de flesta laxfiskarna är artindelningen under diskussion.
Släktet har en holarktisk utbredning och generellt är de ingående arterna kallvattensfiskar som förekommer naturligt i sjöar och bäckar i norra Eurasien och norra Nordamerika. De tillhör de sötvattensfiskar som förekommer längst norrut och högst upp i fjällsjöar och glaciärbäckar. Rödingar var också bland de första fiskar som koloniserade de vattendrag som uppstod efter istiden när inlandsisen smälte. Rödingbestånd i sydliga trakter är ofta landlåsta istidsrelikter som levt kvar i kalla och djupa sjöar, eller i sjöar och vattendrag högt upp i bergsområden. I nordligare områden finns både landlåsta och havsvandrande, anadroma, bestånd.
Indelningen i arter är delvis svårgörlig och ofullständig, och denna är därför under diskussion, speciellt för europeiska rödingar. I Europa är diversiteten stor och av de något över 50 rödingarter som har beskrivits är en stor andel från Europa. Många av de europeiska arterna har dock begränsad utbredning och är endast kända från en eller ett par sjöar och några är utdöda.
Den nordliga holarktiska S. alpinus, svenskt namn röding eller fjällröding, är en av de mer välkända rödingarna i Europa och vitt spridd, även om frågetecken kring dess klassificering som art gör att uppgifterna om utbredning kan variera mellan olika källor.
När det gäller europeiska rödingar är att det inte ovanligt att man om man jämför morfologin mellan rödingar i en sjö ofta kan urskilja två, men ibland tre, och i något enstaka sällsynt fall till och med fyra, olika former i samma sjö. En tolkning har varit att detta är olika arter som förekommer i samma sjö, och att liknande former från geografisk skilda sjöar varit samma art. Ett exempel är att nordliga storrödingar på grund av morfologiska likheter med röding från alptrakterna (S. umbla) har förts till samma art. Genetiska undersökningar antyder dock att sådan morfologisk diversitet kan uppstå oberoende i en sjö och att ett visst genflöde former emellan i samma sjö förekommer. Men dessa morfologiska skillnader har samtidigt i flera fall visat sig vara ärftliga. Ett antagande är att en stark naturlig selektion för morfologiska drag som anpassning till en ekologisk nisch skulle kunna uppväga genflödet och upprätthålla uppdelningen. En mening är också att dagens rödingar i norra Europa har olika invandringshistoria. På grund av de ofta svårbestämda gränserna mellan europeiska rödingar ses de ofta som ett artkomplex och då används benämningen Salvelinus alpinus-komplexet.
I Sverige har under senare delen av 1900-talet en indelning av inhemska rödingbestånd i två eller tre arter varit vanlig. I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna (2012) urskiljs bara en inhemsk art, röding (S. alpinus) även kallad fjällröding med två eller tre sympatriska former; storröding och fjällröding om två, storröding, större fjällröding och mindre fjällröding om tre. I Finland har en traditionell uppdelning av de inhemska rödingbestånden i två former, storröding och småröding, varit vanlig, och de har tidigare ibland även betraktats som olika arter, men numera uppfattas de som samma art, S. alpinus.
