Ekorrgök

• Piaya cayana mexicana – Stillahavssluttningen i Mexiko (från Sinaloa till näset Tehuantepec)
• Piaya cayana thermophila – östra Mexiko, östra Panama, nordvästra Colombia och öar utanför dessa länder
• Piaya cayana nigricrissa – västra Colombia (västra Andernas västsluttning, Caucadalen och norra centrala Andernas östsluttning), västra Ecuador och nordvästligaste Peru (Tumbes och Piura)
• cayana-gruppen
  • Piaya cayana mehleri – nordöstra Colombia och kustnära norra Venezuela österut till Paríahalvön
  • Piaya cayana mesura – Colombia öster om Anderna och i östra Ecuador
  • Piaya cayana circe – västra Venezuela (området söder om Maracaibosjön)
  • Piaya cayana cayana – Orinoco-daen i Venezuelas anslutning till Guyana och norra Brasilien
  • Piaya cayana insulana – Trinidad
  • Piaya cayana obscura – Brasilien söder om Amazonfloden (från Rio Juruá till Rio Tapajós)
  • Piaya cayana hellmayri – Brasilien söder om Amazonfloden (från Santarém till Amazonflodens delta)
  • Piaya cayana pallescens – östra Brasilien (i Piauí, Pernambuco, norra Bahia och angränsande östra Goiás)
  • Piaya cayana cabinisi – södra centrala Brasilien (centrala Mato Grosso och angränsande Goiás)
  • Piaya cayana macroura – sydöstra Brasilien till Paraguay, Uruguay och nordöstra Argentina
  • Piaya cayana mogenseni – södra Bolivia och angränsande nordvästra Argentina

Sedan 2014 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN mexicana som den egna arten "mexikansk ekorrgök".