Tamaulipaskråka (Corvus imparatus) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar. Den förekommer huvudsakligen i östra Mexiko, men ses regelbundet i allra sydligaste Texas i USA. Med helsvart dräkt och relativt liten storlek är den utseendemässigt i stort sett identisk med likaledes mexikanska sinaloakråkan, men lätena skiljer sig markant. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantT
börjar medTamaulipaskråkan är en liten (34–38 cm) och slank kråka med rätt liten näbb, avsevärt mindre än andra kråkor i dess utbredningsområde. Fjäderdräkten är helsvart med purpur-, blå- och grönglans. I den studsande flykten syns att stjärten är relativt lång. Lätet beskrivs som ett mycket grovt och nasalt kväkande "brraaaarp", ofta angivet i serier. Närbesläktade sinaloakråkan är i stort sett identisk, men lätet är kraftigt avvikande.
Fågeln förekommer i nordöstra Mexiko, från östra Nuevo León och Tamaulipas söderut till sydöstra San Luis Potosí, nordöstra Hidalgo och norra Veracruz. Den förekommer regelbundet också i allra sydligaste Texas i närheten av staden Brownsville, men häckning har ännu inte konstaterats där.
Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades dock tamaulipaskråkan och sinaloakråka som en och samma art. Genetiska studier visar att dessa två är systerarter och tillsammans nära släkt med fiskkråkan.
Tamaulipaskråkan hittas i låglänt buskig jordbruksmark, öppna skogslandskap samt kring byar och städer. Liksom många andra kråkfåglar är den en allätare. Den ses födosöka i smågrupper kring odlade fält och intill soptippar. Fågeln häckar i lösa kolonier. Äggläggning har noterats i början av april och nyligen flygga ungar i maj.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC). Beståndet uppskattas till 200 000 vuxna individer.
