Sinaloakråka (Corvus sinaloae) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.
Sinaloa är en delstat i Mexiko där arten förekommer.
Sinaloakråkan är en liten (35,5–38 cm) helsvart kråka, med purpurfärgad glans på huvud och ovansida, medan undersidan glänser mer i blått. Den är mycket lik nära släktingen tamaulipaskråkan i östra Mexiko, men har något längre stjärt. Lätena skiljer sig också tydligt, där sinaloakråkans är ljusa och nasala, medan tamaulipaskråkan är mörkare och grövre.
Fågeln förekommer i kustnära lågland i västra Mexiko (södra Sonora till västra Nayarit). Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades dock sinaloakråkan och tamaulipaskråkan som en och samma art. Genetiska studier visar att dessa två är systerarter och tillsammans nära släkt med fiskkråkan.
Sinaloakråkan hittas i städer, byar, jordbruksmarker och halvöppna områden med häckar och större träd, ofta nära vatten. Liksom tamaulipaskråkan besöker den ofta soptippar, men kan också ses utmed kusten i tidvattensområden födosökande efter krabbor, skaldjur och annat. Arten är social och ses vanligen i flockar, ibland i hundratals. Lokalt tar den nattkvist i mangroveskogar där tusentals individer kan samlas på ett och samma ställe.
Inte mycket är känt om sinaloakråkans häckningsbeteende. I Sonora noteras den häcka från slutet av maj till mitten av juli. I det voluminösa kvistboet lägger den fyra till fem ljusblå till blågrå ägg med bruna fläckar.
Arten har ett rätt stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.
