Pilempid (Empidonax traillii) är en fågel i familjen tyranner som förekommer i Nordamerika. Den är mycket nära släkt och till utseendet i princip identisk med alempid (E. alnorum).
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Dr Thomas Stewart Traill (1781-1862), skotsk läkare, filosof och zoolog.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareAr
ArborealRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
Mi
MigrerarW
börjar medPilempiden är med sina 13–17 centimeter i kroppslängd en av de större arterna i släktet Empidonax. Ovansidan är matt olivgrön, hättan något mörkare. Strupen är vit med ett mörkare bröstband. Näbben är bred och lång, med rosaaktig eller gulorange nedre näbbhalva och svart övre. Vingarna är generellt svarta med vita vingband och vita kanter på de inre tertialerna. Ungfåglar har brun ovansida, gul undersida och gulbruna vingband.
Från den nära släktingen alempid (E. alnorum) är den i princip omöjlig att skilja åt i fält, annat än på läten (se nedan). Den har dock något kortare handpenneprojektion och svagare eller ingen vit ögonring som altyrannen. Den liknar även östpivin (Contopus virens) och östfibin (Sayornis phoebe), men är mindre och vickar konstant uppåt med stjärten.
Pilempid delas in i fyra underarter med följande utbredning:
Tillfälligt har den påträffats på Grönland.
Pilempiden hittas i lågväxta buskage i fuktiga områden, framför allt i flodnära Salix-snår. Den ses enstaka när den födosöker efter små flygande insekter kring snåren eller när den sjunger från en busktopp. Den häckar från slutet av maj till juni.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
