Grönland
205 arter
Grönland är världens största ö, belägen mellan Norra ishavet och Atlanten, öster om Kanadas arktiska öar.
Geografi
Grönland ligger mellan Nordamerikas fastland mot väst och öarna Island och Svalbard mot öst. Det har inga landgränser, men har maritima gränser mot Island, Kanada och Norge. Vattnen runt Grönland är Norra ishavet mot norr, åt öst mot Grönlandshavet och Danmarksundet, åt syd mot Atlanten och Labradorhavet och mot väst åt Davis sund och Labradorbukten.
Grönland är världens största ö och är från dess nordligaste punkt (Kap Morris Jesup) till dess sydligaste (Kap Farvel) 2 650 kilometer långt och ungefär 1 000 kilometer brett. Landets yta är 2 166 086 kvadratkilometer, nästan fem gånger så stort som Sverige. Landet har en 44 087 kilometer lång kustlinje. Huvuddelen av befolkningen bor på västkusten.
80 procent av öns yta är täckt av inlandsis och resterande omkring 341 700 kvadratkilometer är isfri. Isen finns mest på öns inland. Isen är i genomsnitt 1 500 meter tjock men vid några punkter är tjockleken runt 3 000 meter. I inlandet förekommer det bara få bergstoppar. Bergstopparna som skjuter upp från isen kallas nunataker. De finns bara vid inlandsisens randområden. Isen flyttar vid kusterna till havet och kalvar stora isberg. Kusterna är markerade av sterila, steniga öar, många och stora havsbukter och fjordar, trädlösa toppar och glaciärer vid havets kuster.
Högsta punkten är Gunnbjørn med 3 700 meter (se även Grönlands ytterpunkter).
Merparten av Grönland ligger norr om polcirkeln. Bara den sydligaste delen, med bland annat huvudorten Nuuk, ligger söder om den.
Klimat och miljö
Grönland har arktiskt klimat med undantag av några få platser som har subarktiskt klimat, till exempel Narsarsuaq.
På inlandsisen är köldrekordet omkring –70 °C (uppmätt på hög höjd), men normalt når temperaturen ner mot –50 °C på isen under vintrarna. Vid kusterna är det mildare och i allmänhet nollgradigt eller över noll grader om somrarna, men dygnsmedeltemperaturen överstiger inte 10 °C. Under värmeböljor har maxtemperaturer på omkring 20 °C uppmätts på sina håll på Grönland. Vid fjordarna på sydvästra Grönland är det normalt mildast, vilket tillåter en förhållandevis rik ängs- och buskvegetation med lågvuxen björkskog och pilträd på sina platser. Det har även gjorts försök med att plantera barrträd.
Årsnederbörden är omkring 230 mm i norr, vilket är torrt, och omkring 1 000 mm i söder. På sydspetsen är årsnederbörden riklig med över 2 200 mm.
Den katabatiska vinden sveper från glaciärerna till dalgångarna vid kusterna. Piteraq är en kraftig sådan på Grönlands östkust. Den har uppnått hastigheter över 72 m/s.
Vid östkusten kan drivis från Ishavet förekomma året om och skapa problem för sjöfarten. I sydväst hålls vattnet öppet under större delen av året, medan isen brukar lägga sig vid de nordvästra kusterna på vintern.
Särskilt i närheten av kusterna smälter isen år för år, medan den tjockare isen i inlandet håller sig konstant eller till och med ökar något.
Nordatlantiska djuphavsströmmen rör sig i en sydvästlig riktning längs öst- och sydkusten och är en effekt av att den nordostliga Golfströmmen avtar vid Svalbard och att vattnet från den sedan sjunker med den nya strömmen, vilket kallas termohalin cirkulation. Forskning tyder på att smältande is från Grönland resulterar i höjda havsvattennivåer och i framtiden skulle kunna förändra Golfströmmen, vilket i sin tur skulle kunna påverka världsklimatet.
Natur
Kustlinjer som är isfria är täckt av tundra. Djurlivet som innefattar åtta landdäggdjur är typiskt för tundran med isbjörn, ren, myskoxe, fjällräv (som förekommer i två varianter, vit och blå), varg, hermelin, polarhare.
Halsbandslämmel är den enda smågnagaren.
Det har observerats omkring 180 fågelarter på Grönland, varibland 50 arter häckar på öarna. Bland de senare märks jaktfalk (en vit underart som endast förekommer på Grönland kallas Grönlandsfalk), pilgrimsfalk, havsörn, fjälluggla, islom, smålom, stormfågel, praktejder, ejder, fjällripa, stenskvätta, snösiska, gråsiska, snösparv, lappsparv sex arter gäss samt ett flertal måsarter. Därtill alla i Europa förekommande arter av alkor.
Kräl- och groddjur saknas helt.
Grönland är fattigt på ryggradslösa djur: Bland insekterna finns det endast omkring 700 arter. Helt saknas gräshoppor, trollsländor, myror och getingar. Den huvudsakliga insektsfaunan utgörs av stickmyggor, svidknott, fjädermyggor och flugor. Dessutom finns ett 50-tal skalbaggsarter, fem högarktiska fjärilar, ett antal mätare och nattflyn samt två humlearter, Bombus polaris och dess boparasit Bombus natvigi. (Tidigare betraktades dessa som geografiska former av polarhumlan respektive tundrahumlan, men sedan 2015 betraktas de nordamerikanska formerna, inklusive de grönländska, som egna arter.) En vanlig skinnbagge är Nysius groenlandicus, som finns överallt på fjällsippor. Av övriga ryggradslösa djur finns det ett 60-tal spindlar, sex arter snäckor (fyra arter landlevande och två arter sötvattenslevande).
Längs Grönlands kuster förekommer sex arter av sälar, sexton arter tandvalar och sex arter bardvalar. Dessutom omkring 100 fiskarter.
För ungefär 200 miljoner år sedan var Grönland täckt med skog, och klimatet var så varmt att sköldpaddor och jätteödlor levde där.
På Grönland förekommer omkring 500 inhemska växtarter samt ett antal kulturspridda växter. Bland de inhemska arterna märks låga skogar av glasbjörk och ripvide. På sydvästra Grönland förekommer al, och i kustnära varma regioner förekommer rishedar med dvärgbjörk, odon, skvattram, lingon, stjärnblommor och lappspira. På tundran förekommer kantljung, ishavsvide, fjällsippa, grönländsk fjällsippa och fjällvallmo.
Grönland är världens största ö, belägen mellan Norra ishavet och Atlanten, öster om Kanadas arktiska öar.
Geografi
Grönland ligger mellan Nordamerikas fastland mot väst och öarna Island och Svalbard mot öst. Det har inga landgränser, men har maritima gränser mot Island, Kanada och Norge. Vattnen runt Grönland är Norra ishavet mot norr, åt öst mot Grönlandshavet och Danmarksundet, åt syd mot Atlanten och Labradorhavet och mot väst åt Davis sund och Labradorbukten.
Grönland är världens största ö och är från dess nordligaste punkt (Kap Morris Jesup) till dess sydligaste (Kap Farvel) 2 650 kilometer långt och ungefär 1 000 kilometer brett. Landets yta är 2 166 086 kvadratkilometer, nästan fem gånger så stort som Sverige. Landet har en 44 087 kilometer lång kustlinje. Huvuddelen av befolkningen bor på västkusten.
80 procent av öns yta är täckt av inlandsis och resterande omkring 341 700 kvadratkilometer är isfri. Isen finns mest på öns inland. Isen är i genomsnitt 1 500 meter tjock men vid några punkter är tjockleken runt 3 000 meter. I inlandet förekommer det bara få bergstoppar. Bergstopparna som skjuter upp från isen kallas nunataker. De finns bara vid inlandsisens randområden. Isen flyttar vid kusterna till havet och kalvar stora isberg. Kusterna är markerade av sterila, steniga öar, många och stora havsbukter och fjordar, trädlösa toppar och glaciärer vid havets kuster.
Högsta punkten är Gunnbjørn med 3 700 meter (se även Grönlands ytterpunkter).
Merparten av Grönland ligger norr om polcirkeln. Bara den sydligaste delen, med bland annat huvudorten Nuuk, ligger söder om den.
Klimat och miljö
Grönland har arktiskt klimat med undantag av några få platser som har subarktiskt klimat, till exempel Narsarsuaq.
På inlandsisen är köldrekordet omkring –70 °C (uppmätt på hög höjd), men normalt når temperaturen ner mot –50 °C på isen under vintrarna. Vid kusterna är det mildare och i allmänhet nollgradigt eller över noll grader om somrarna, men dygnsmedeltemperaturen överstiger inte 10 °C. Under värmeböljor har maxtemperaturer på omkring 20 °C uppmätts på sina håll på Grönland. Vid fjordarna på sydvästra Grönland är det normalt mildast, vilket tillåter en förhållandevis rik ängs- och buskvegetation med lågvuxen björkskog och pilträd på sina platser. Det har även gjorts försök med att plantera barrträd.
Årsnederbörden är omkring 230 mm i norr, vilket är torrt, och omkring 1 000 mm i söder. På sydspetsen är årsnederbörden riklig med över 2 200 mm.
Den katabatiska vinden sveper från glaciärerna till dalgångarna vid kusterna. Piteraq är en kraftig sådan på Grönlands östkust. Den har uppnått hastigheter över 72 m/s.
Vid östkusten kan drivis från Ishavet förekomma året om och skapa problem för sjöfarten. I sydväst hålls vattnet öppet under större delen av året, medan isen brukar lägga sig vid de nordvästra kusterna på vintern.
Särskilt i närheten av kusterna smälter isen år för år, medan den tjockare isen i inlandet håller sig konstant eller till och med ökar något.
Nordatlantiska djuphavsströmmen rör sig i en sydvästlig riktning längs öst- och sydkusten och är en effekt av att den nordostliga Golfströmmen avtar vid Svalbard och att vattnet från den sedan sjunker med den nya strömmen, vilket kallas termohalin cirkulation. Forskning tyder på att smältande is från Grönland resulterar i höjda havsvattennivåer och i framtiden skulle kunna förändra Golfströmmen, vilket i sin tur skulle kunna påverka världsklimatet.
Natur
Kustlinjer som är isfria är täckt av tundra. Djurlivet som innefattar åtta landdäggdjur är typiskt för tundran med isbjörn, ren, myskoxe, fjällräv (som förekommer i två varianter, vit och blå), varg, hermelin, polarhare.
Halsbandslämmel är den enda smågnagaren.
Det har observerats omkring 180 fågelarter på Grönland, varibland 50 arter häckar på öarna. Bland de senare märks jaktfalk (en vit underart som endast förekommer på Grönland kallas Grönlandsfalk), pilgrimsfalk, havsörn, fjälluggla, islom, smålom, stormfågel, praktejder, ejder, fjällripa, stenskvätta, snösiska, gråsiska, snösparv, lappsparv sex arter gäss samt ett flertal måsarter. Därtill alla i Europa förekommande arter av alkor.
Kräl- och groddjur saknas helt.
Grönland är fattigt på ryggradslösa djur: Bland insekterna finns det endast omkring 700 arter. Helt saknas gräshoppor, trollsländor, myror och getingar. Den huvudsakliga insektsfaunan utgörs av stickmyggor, svidknott, fjädermyggor och flugor. Dessutom finns ett 50-tal skalbaggsarter, fem högarktiska fjärilar, ett antal mätare och nattflyn samt två humlearter, Bombus polaris och dess boparasit Bombus natvigi. (Tidigare betraktades dessa som geografiska former av polarhumlan respektive tundrahumlan, men sedan 2015 betraktas de nordamerikanska formerna, inklusive de grönländska, som egna arter.) En vanlig skinnbagge är Nysius groenlandicus, som finns överallt på fjällsippor. Av övriga ryggradslösa djur finns det ett 60-tal spindlar, sex arter snäckor (fyra arter landlevande och två arter sötvattenslevande).
Längs Grönlands kuster förekommer sex arter av sälar, sexton arter tandvalar och sex arter bardvalar. Dessutom omkring 100 fiskarter.
För ungefär 200 miljoner år sedan var Grönland täckt med skog, och klimatet var så varmt att sköldpaddor och jätteödlor levde där.
På Grönland förekommer omkring 500 inhemska växtarter samt ett antal kulturspridda växter. Bland de inhemska arterna märks låga skogar av glasbjörk och ripvide. På sydvästra Grönland förekommer al, och i kustnära varma regioner förekommer rishedar med dvärgbjörk, odon, skvattram, lingon, stjärnblommor och lappspira. På tundran förekommer kantljung, ishavsvide, fjällsippa, grönländsk fjällsippa och fjällvallmo.
