Åsna (Equus africanus asinus) är den domesticerade formen av afrikansk vildåsna (Equus africanus). Djuret började domesticeras för omkring 5 000-6 000 år sedan, förmodligen i Egypten och Mesopotamien. Därifrån har den introducerats till många delar av världen och fyller än idag en viktig roll som arbetsdjur, speciellt i utvecklingsländer. Åsnan uppträder i en mycket stor mängd varianter och kan även korsas med häst.
Åsnor varierar kraftigt i storlek beroende på variant och skötsel. Mankhöjden varierar från cirka 80 till 160 cm och vikten från 80 till 480 kg. Arbetsåsnor i fattiga länder har en förväntad livslängd på 12–15 år, men i mer välmående miljöer kan den leva i 30 till 50 år.
Åsnan har kort och (i regel) stående man. Endast svansens nedre del är försedd med längre hår. Öronen är mycket längre än hos hästar. Färgen är oftast grå med ett svart streck längs ryggen, (även kallad ål), och ett annat tvärs över skuldrorna, ett så kallat skulderkors.
Ett åsnesto är dräktigt i 12 månader till skillnad från hästens 11 månader. Åsnestoet får ett föl om året. Om ett åsnesto korsas med en hästhingst blir avkomman en mulåsna och om man korsar ett häststo med en åsnehingst blir avkomman en mula. Hybrider mellan olika arter är allt som oftast sterila vilket gäller för mulor och mulåsnor. Korsningar mellan åsna och zebra förekommer och kallas för zonkey.
Åsnan har varit domesticerad ungefär lika länge som hästen i Afrika varifrån den införts till Europa. I Egypten har man funnit bilder äldre än 3000 f.kr på åsnor som både bär last och körs av människor. Tamåsnan tros främst härstamma från de två underarterna av afrikansk vildåsna, nubisk vildåsna (Equus africanus africanus) och somalisk vildåsna (Equus africanus somalicus). Den nubiska vildåsnan lever i östra Sudan - Röda havet. I Sudan och Eritrea är den nästan utrotad, men i delar av Sahara förekommer den fortfarande. Somaliska vildåsna lever i Somalia och Etiopien. Eftersom åsnan är känsligare för kyla än hästen, fick den inte någon större användning i norra Europa. Åsnan utmärks av uthållighet och anspråkslöshet med avseende på födan. Den kan uppnå betydligt högre ålder än hästen. Det finns exempel på åsnor som varit i bruk i 55 år. Åsnor används på samma sätt som ponnyer till ridning och körning. En åsna utvecklas långsamt och brukar inte köras in förrän den fyllt tre år och ridas in först vid 4 års ålder.
