Snabelpungdjur (Tarsipes rostratus) är en djurart i underklassen pungdjur, den enda i familjen Tarsipedidae och i släktet Tarsipes. Denna art förekommer i sydvästra Australien. Den livnär sig av nektar och pollen och är genom detta betydelsefull för blommornas pollinering.

Nattaktiv

Crepuskulär

Vä

Växtätare

Pollinatör

Utseende

Vuxna hanar av snabelpungdjur blir 6,5-8,5 cm långa och honor 7,5-10 cm (huvud och bål). Hanarnas gripsvans är 7-10 cm lång och honornas 7,5-10,5 cm. Vikten ligger för hanar på 7-11 gram och för honor på 8-16 gram.

Pälsen är gråbrun på djurets sidor och rygg och skuldran är rödaktig. Kännetecknande är tre längsgående streck på ryggen, där den mellersta är mörkbrun (nästan svart) och sträcker sig från bakhuvudet till svansens rot. De två andra strecken är kortare och ljusbruna. Bukens färg är écru. Ögonen och öronen är stora och nosen är liksom hos näbbmöss lång och spetsig. Gripsvansen saknar nästan helt hår.

Tänderna är anpassade till djurets speciella föda. Snabelpungdjuret har 22 tänder och tandformeln är I 2/1 C 1/0 P 1/0 M 3/3. De bägge framtänderna i underkäken är de enda tänderna som är fullt utvecklade, de övriga tjugo tänderna är bara små koner.

Av snabelpungdjurets fem tår är den första på bakfoten motsättlig vilket möjliggör säkrare klättring. Djuret har en liten klo på bakfotens andra och tredje tå medan resterande tår har naglar.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Oceanien

Länder

Australien

Biogeografiska områden

Australiska regionen

WWF-biomer

Desert och Xeric Bushlands, Medelhavsskogar, skogsmarker och buskmarker

Snabelpungdjuret har ett mycket begränsat utbredningsområde och lever uteslutande vid Australiens sydvästra kust. Utbredningsområdet sträcker sig sydöst från staden Geraldton till Esperance. Det förekommer huvudsakligen i öppna och halvöppna busk- eller hedbiotoper och i öppna skogar.

Habitatmässigt är det särskilt viktigt för arten att ha tillgång till en mångfald av blommande växter då den måste ha nektar och pollen året runt, och till skillnad från nektarlevande fåglar så kan den inte lätt förflytta sig några längre sträckor för att finna nya tillgångar. Hanarna är mer rörliga än honorna men även de stannar i ett revir som är cirka 0,8 hektar stort och vandrar maximalt 500 meter per natt.

Biom

Skog

Buskskog

Klimatzoner

Torr

Tempererat klimat

Snabelpungdjur

Chermundy

Attribution-ShareAlike License

Vanor och livsstil

På grund av att snabelpungdjuret har en förhöjd ämnesomsättning och kroppstemperatur, försätts de, vid kyligare perioder eller vid brist på föda, i ett stelt tillstånd (torpor) där kroppstemperaturen sjunker till 5°C. I detta tillstånd kan de överleva i upp till tio timmar. Vid kyla sitter ungdjuren ofta tätt intill varandra i pungen för att spara energi.

Livsstil

Terrestrisk, Altriciella djur, Arboreal, Torpor, Pollinatör,

Säsongsmässigt beteende

Att gå i ide, Inte en migrant

Kost och Näring

Snabelpungdjuret är specialiserat på nektar och pollen och slickar i sig dessa med sin långa, grova och borstliknande tunga. Tungan kan sträckas 2,5 cm utanför munnen. Det tar ungefär sex timmar för det att processa maten tills den blivit avföring. Nektar utgör dess huvudsakliga energi- och vätskekälla. Genom djurets specialiserade njurar har det förmågan att utsöndra det överflödiga vattnet. På detta sätt tappar djuret ibland mer vatten per dag än det upptar. Snabelpungdjuret föredrar de oansenliga blommorna av banksior och släktet Dryandra som kan ha 250 till 2500 blommor inom räckhåll nära marken. Ibland hänger snabelpungdjur från en gren med huvudet nedåt för att nå sina näringskällor. Endast sällan äter snabelpungdjur insekter. Men individer i fångenskap har visat skicklighet att fånga flugor i luften.

Kost Växtätare, Nektarivore,

Parningsvanor

PARNINGSBETEENDE

Polyandri

Snabelpungdjuret blir könsmoget vid ungefär sex månaders ålder. Parningen sker vanligtvis tidigt på sommaren och hanen lämnar därefter honan direkt. Undersökningar av DNA har visat att ungar i samma kull kan stamma från olika fäder. Dräktigheten varar 21-28 dagar och varje kull består vanligtvis av två ungar. Ungarna vägar bara fem milligram vid födseln och vilket är bland det allra minsta som förekommer bland däggdjur. Efter födseln förflyttar de sig över moderns buk till hennes pung (marsupium) och diar där vid en av moderns spenar i cirka åtta veckor tills de har fått päls, vilket möjliggör ett liv utanför pungen. Efter att ungarna har kommit ut ur pungen stannar de ofta vid ett skyddat ställe (till exempel en hålighet i ett träd) under tiden då honan letar efter föda. De kan även klamra sig fast på moderns rygg och på så sätt följa med henne. Efter ungefär elva veckor, när ungarna har blivit för tunga för att bäras, slutar honan att ge di och ungarna börjar bygga sina egna bon. Medellivslängden ligger på ett år men enskilda individer kan bli upp till två år gamla.

Befolkningsutveckling

Stabil

BEFOLKNINGSSTATUS

Livskraftig

ne dd lc nt vu en cr ew ex

Befolkning

Befolkningsantal

I sitt utbredningsområde är snabelpungdjuret förhållandevis talrika men på grund av människans inverkan blir deras utbredningsområde allt mindre. Trots att röjning är förbjuden minskar hedarna. Dessutom är introducerade arter som räv och särskilt tamkatt ett starkt hot för snabelpungdjuret.

Ekologisk nisch

Snabelpungdjuret är särskilt betydelsefullt för pollineringen av proteaväxter, särskilt för släktet Banksia. Dessa växter är anpassade för pollinering av däggdjur genom en robust blomställning, en hög andel nektar och pollen, samt en stark doft. Pollineringen sker genom att pollen fastnar i snabelpungdjurens päls och på detta sätt förflyttas från blomma till blomma. Snabelpungdjuren är därför en viktig ekologisk pusselbit i de sydvästaustraliska hedområdena.

Snabelpungdjur

Utseende