Iberisk gransångare (Phylloscopus ibericus) är en liten insektsätande fågel i familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i familjen sångare (Sylvidae). Den förekommer som namnet avslöjar på Iberiska halvön. Arten kategoriserades tidigare som underart till gransångaren, men urskiljs numera allmänt som egen art. Den ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt.
Iberisk gransångare är lik och med kroppslängden 11–12 cm jämnstor med gransångaren. Den är dock renare grön på ovansidan, gulare på bröstet och vitare på buken. I vårdräkt saknas i princip helt inslag av brunt eller beige, på hösten enbart på huvudsidan. Den har vidare ett livligt gult ögonbrynsstreck, framförallt framför ögat. Dessa kännetecken i kombination med även tydligt mörkare ögonstreck samt ljusare näbb och ben gör att den påminner om lövsångaren. Den vippar dock på stjärten likt en gransångare och har avvikande läten.
I iberiska gransångarens kärnområde i norra Spanien och Portugal hittas den i lövskogar, längre söderut i svala skogar på skuggiga sluttningar med inslag av ek och utmed floder. I övervintringsområdet har den noterats i stånd med tamarisk, bland akacior och i öppen skog.
I Portugal har den noterats ryttla medan den tar nektar från eukalyptus. I övrigt är födan dåligt känd, men tros inte skilja sig nämnvärt från gransångarens.
Iberiska gransångaren lägger ägg från mitten av april till slutet av maj. Den lägger fyra till fem ägg, ibland sex. En studie i Álava i norra Spanien fann att hanar anländer i slutet av mars, honorna senare. Ruvfläckar på honor visar att den ruvar från april till början av juni. De första ungfåglarna har noterats i början av juni.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa (som består av mer än 95% av artens utbredningsområde) tros populationen bestå av 463.000–767.000 par. Den stora merparten av populationen hittas i norra Spanien och Portugal, medan den i Andalusien kan utgöra så lite som en procent.
