Kustsvala (Hirundo tahitica) är en tätting i familjen svalor med mycket vid utbredning i östra och sydöstra Asiens kustområden och vidare österut ända till Tahiti.
Kustsvalan är en 13 cm lång svala med stålblå ovansida, sotgrå undersida och rost- eller kastanjebrunt på haka, strupe och panna. Hos nominatformen tahitica i Sällskapsöarna (eller egna arten, se nedan) är det rödbruna mindre utbrett, undersidan nästan svart och stjärten påtagligt längre, men både näbb och vingar mycket kortare.
Den är lik både ladusvalan och australiska välkomstsvalan, men undersidan är mörkare, de förlängda yttre stjärtpennorna mycket kortare och den saknar det svarta bandet mellan strupe och bröst. Mycket närbesläktade tamilsvalan är mindre med längre stjärt och istället grönglansig ovan.
Kustsvalan delas idag normalt in i åtta underarter med följande utbredning:
Tidigare inkluderades även den sydindiska tamilsvalan (H. domicola) i arten. Birdlife International och internationella naturvårdsunionen IUCN gör en annan uppdelning där alla underarter utom nominatformen tahitica tillsammans med tamilsvala urskiljs som den egna arten Hirundo javanica. Förr behandlades även kustsvala och välkomstsvala som en och samma art.
Kustsvalan återfinns som namnet avslöjar oftast i kusttrakter, men rör sig allt mer inåt landet, framför allt till skogklädda låga bergstrakter. Den hittas i både öppna och beskogade områden, framför allt nära vatten, och ofta nära bebyggelse. Som andra svalor lever den av flygande insekter, i Malaysia 60% steklar (flygmyror och midjesteklar), men även flugor, termiter och skalbaggar. Fågeln häckar i kolonier utmed klippstup, i grottor samt på byggnader och broar.
IUCN bedömer hotstatus för å ena sidan nominatformen tahitica, å andra sidan javanica inklusive tamilsvalan var för sig, båda som livskraftiga.
