Hylonycteris underwoodi är en fladdermusart som beskrevs av Thomas 1903. Hylonycteris underwoodi är ensam i släktet Hylonycteris som ingår i familjen bladnäsor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.
Det vetenskapliga släktnamnet Hylonycteris är grekiska och betyder skogsfladdermus. Artepitet hedrar C. F. Underwood som fångade den individ som användes för artens beskrivning (holotyp).
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Ne
NektarivoreZo
ZoochoryPo
PollinatörEn pollinatör är en överförare av pollen från växtens hanorgan, ståndarna, till honorganen, pistillen, på blommande växter, fanerogamer. F...
Te
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
So
SocialIn
Inte en migrantU
börjar medArten har nästan samma kroppsbyggnad som medlemmarna av släktena Choeronycteris och Choeroniscus men Hylonycteris underwoodi har en avvikande konstruktion av skallen. Den når en kroppslängd (huvud och bål) av 49 till 72 mm, en svanslängd av 6 till 11 mm och en vikt av 6 till 7 g. Underarmarna är 31 till 36 mm långa. Pälsens färg på ovansidan varierar mellan gråbrun och mörkbrun, undersidan är vanligen ljusare. Liksom närbesläktade arter har Hylonycteris underwoodi en lång tunga med papiller. Den saknar de nedre framtänderna och har tre molarer på varje sida i under- och överkäken.
Denna fladdermus förekommer från centrala Mexiko till Panama men den saknas mellan centrala Honduras och centrala Nicaragua. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2600 meter över havet. Habitatet utgörs främst av tropiska städsegröna skogar och dessutom besöks lövfällande skogar.
Individerna äter främst nektar och pollen samt några frukter och insekter. De vilar i grottor, tunnlar och bergssprickor eller i andra naturliga gömställen. Vid viloplatsen bildas mindre flockar med upp till åtta medlemmar. Honor föder en unge per kull.
