Blåand (Hymenolaimus malacorhynchos) är en starkt hotad and som är endemisk för Nya Zeeland.
Cr
CrepuskulärKö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareSe
SemiakvatiskVa
VattenfåglarPr
PrecocialEn
Endemisk på öarNa
NatatoriskTe
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialIn
Inte en migrantB
börjar medFågeln är 53 centimeter lång, blågrå, med blekrosa näbb. Bröstet är rödbrunfläckat och ögonen gula. Ungfåglar är mindre fläckiga på bröstet och har grå ögon och näbb. Den är en kraftfull simmare och tar sällan till vingarna.
Hanens spelläte beskrivs som en vissling på utandning, medan honans är ett skallrande, morrande läte.
Blåanden förekommer i snabbt strömmande vattendrag i bergsområden. Den behandlas vanligtvis som monotypisk. Vissa auktoriteter behandlar dock populationen på Sydön som underarten H. m. malacorhynchos och populationen på Nordön som H. m. hymenolaimus efter studier som visar på stora genetiska skillnader dem emellan. Arten placeras som ensam art i släktet Hymenolaimus.
Arten äter nästan uteslutande vattenlevande invertebrater. Tillfälligt kan den även äta frukter från alpint växande buskar.
Blåanden häckar i ihåliga stammar, bergsskrevor och andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis sex ägg som ruvas av honan. Ungarna kan klara sig själva och simma i de starka strömmarna direkt efter kläckning. Både hona och hane vaktar över ungarna de 70-82 dagar det tar dem för att lära sig flyga.
IUCN kategoriserar arten som starkt hotad (EN) på grund av den mycket begränsade och fragmenterade utbredningen och att arten minskar, framför allt på Sydön till följd av predation från invasiva arter. Världspopulationen uppskattas till 1200 vuxna individer, även om den är svår att bedöma med tanke på den svårinventerade levnadsmiljön. I de bestånd där predationen begränsats ökar artens fortplantningsförmåga avsevärt, från 91 % misslyckade häckningar och 0,64 flygga ungar per par till 94 % överlevnad och tre ungar per par.