Hökörnen är en medelstor till stor örn, 55–65 centimeter i längd och cirka 150 centimeter i vinglängd. Ovansidan är mörkbrun med en vit fläck mellan vingarna. Underifrån är den vit med mörka streck och vingarna är svartaktiga. Stjärten är relativt lång, grå ovan och vit under med ett brett svart band längst ut. Ungfåglarna är gulbruna på undersidan och vingundersidans täckare med tätt bandad stjärt utan det svarta ändbandet. Den är rätt tystlåten, men vid boet kan både skällande och gälla läten höras.
Utbredningsområdet är mycket stort men fragmentariserat. Den förekommer lokalt från nordvästra Afrika till Små Sundaöarna. Arten delas upp två underarter:
I Europa har hökörnen påträffats norr om utbredningsområdet till Danmark. Inga godkända fynd finns ännu i Sverige.
Hökörnen påträffas i bergsområden med klippväggar nära skogstrakter, från havsnivån till 1 500 meter över havet. Den jagar huvudsakligen små eller medelstora fåglar, men tar också däggdjur, reptiler, insekter och as, oftast med överraskningsteknik från en dold sittplats i ett träd, men den kan också hitta föda genom att patrullera som andra örnar.
Hökörnen häckar i stora träd eller på en klipphylla. Boet som byggs av grenar och kvistar återanvänds år efter år och kan bli hela två meter brett. I västliga delen av utbredningsområdet pågår häckningen från januari till juli.
Arten tros minska drastiskt i antal, men har ett mycket stort utbredningsområde och en stor population, varför IUCN trots allt kategoriserar hökörnen som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas preliminärt till 21.000-24.000 vuxna individer, extrapolerat från de 2.100-2.400 som tros finnas i Europa. Hökörnen minskar i antal till följd av jakt, födobrist, habitatförstörelse och överanvändning av bekämpningsmedel. I Europa har takten avtagit och populationens utveckling tros numera vara stabil.
