Brunhök (Accipiter fasciatus) är en fågel i familjen hökar, med vid utbredning från Små Sundaöarna österut till Melanesien och söderut till Australien.
På svenska har arten även kallats australisk duvhök och brun duvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med duvhöken.
Brunhök är en stor hök (40–55 cm för nominatformen, något mindre för mer tropiska populationer) med långa vingar och lång stjärt. I flykten syns något utbuktande armpennor och spetsigare vingar än andra hökar. Adulta fåglar har gråbrun ovansida med rostfärgad halskrage och rostfärgad undersida med tunna och täta vita tvärband. Ungfågeln är mer mörkbrun ovan. Undertill är den smutsvit med mörkbruna streck på strupen som övergår i kraftiga fläckar på övre delen av bröstet och tvärband på nedre delen av bröstet och buken. På "låren" syns tunna rostfärgade band.
Arten har ett mycket stort utbredningsområde och delas upp i elva underarter.
Vissa urskiljer även underarten buruensis med utbredning på Buru i södra Moluckerna. Det är oklart om denna population utgör övervintrande individer från norra Australien eller är stationära.
Genetiska studier visar att brunhök står nära arterna besra (A. virgatus) och tajgahök (A. gularis), och dessa i sin tur nära kraghök (A. cirrocephalus). Underarten natalis kan möjligen stå nära gråhök alternativt utgöra en egen art. Hybridisering har noterats mellan brun- och gråhök.
Fågeln hittas i skogslandskap, buskmarker, jordbruksbygd med inslag av träd och stadsnära miljöer, från havsnivån till 1500 meters höjd. Födan består av däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och leddjur, ibland även as. Den häckar mellan september och december, på Sumbawa i Små Sundaörna med ungar i slutet av april.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
