Dingo (Canis lupus dingo) är en omkringströvande vildhund endemisk för kontinenten Australien. Dess förfäder tros ha varit hundar som anlände till kontinenten tillsammans med människan från sydöstra Asien för tusentals år sedan, när hunden fortfarande var relativt vild och mer närbesläktad med det asiatiska beståndet av gråvarg (Canis lupus). Den är en uthållig jägare och det största landlevande rovdjuret i Australien.
Dingo är oftast guldfärgad men kan även vara svart och brun. Dingon liknar tamhunden, och den kan skälla, även om det inte är tamhundens klara skall utan ett kort, dovt skall då den känner sig hotad. Den ylar och gnäller som tamhunden och vargen.
Dingon har en mycket varierad diet, den jagar mindre däggdjur som kaniner och små pungdjur, men tar även fåglar och ödlor och den äter även as, insekter och frukt. Den kan även döda tamboskap, särskilt får. Oftast jagar den på natten. När dingon jagar så tröttar den först ut bytet och sedan springer de ikapp djuret och biter det till döds.
Dingon ses ofta ensam men lever i familjegrupper och försvarar sitt revir. I de områden där dingon lever mest ostört för människan består en sådan grupp vanligen av 3–12 individer. Parningstiden infaller på hösten eller tidiga vintern. Hanarna blir könsmogna vid ett till tre års ålder och honorna blir ofta dräktiga första gången vid två års ålder. Dräktigheten varar i 61–69 dagar. Den genomsnittliga kullstorleken är fem ungar, men antalet kan variera mellan en och tio. Honan föder vanligen i en underjordisk lya. Ungarna blir oberoende vid 3–6 månaders ålder, men kan stanna hos föräldrarna upp till ett år. Livslängden för vilda djur är vanligen 7–8 år, men i fångenskap har individer blivit upp till 13 år gamla. Dingon är liksom vargen mycket skyggare än en tamhund.
Dingon går att hålla som tamhund, men accepterar egentligen bara de människor den träffat före könsmognaden, och den är aggressiv/skygg mot främlingar.