Finschstenskvätta (Oenanthe finschii) är en tätting i familjen flugsnappare. Den förekommer i karga högplatåer och bergssluttningar i västra Asien, med bara ett fåtal fynd i Europa. Namnet hedrar tyske ornitologen Otto Finsch. Beståndet anses vara livskraftigt.
Fågeln är uppkallad efter tyska zoologen Otto Finsch.
Finschstenskvättan är med en längd på 15–16 centimeter något större än medelhavsstenskvätta och nunnestenskvätta som den i övrigt liknar med hos hanen svart strupe, svarta vingar, ljus rygg och de för släktet oftast karakteristiska vita stjärtsidorna. Denna art har dock har större huvud samt grövre näbb och ben. Vidare är ryggen hos hanen helt vit, stjärten har ett jämnbrett svart ändband och inte vit med svarta hörn och i flykten syns att de svarta vingpennorna är rätt ljusa. Det svarta på strupen når också längre ner och flyter ihop med vingen.
Honan är övervägande brungrå och smutsvit utan medelhavs- och nunnestenskvättans varmare toner och till skillnad från hona sorgstenskvätta kontrastfattiga armtäckare.
Finschstenskvättan lockar med ett kort "tsit". Sången består av klara, korta och varierade toner med inslag av visslingar och elektriska läten och liknar mer rubinnäktergal än medelhavsstenskvätta.
Finschstenskvätta delas in i två underarter med följande utbredning:
Den har även setts tillfälligt i Grekland och Bulgarien. Fågeln är kortflyttare och övervintrar jämfört med många av sina släktingar på högre och svalare nivåer.
Finschstenskvättan häckar i karg och stenig terräng på bergssluttningar och högslätter med låg växtlighet. Den är skygg och rastlös men aggressiv mot andra stenskvättor i reviret. Den äter mest insekter, men också växtdelar. Fågeln bygger sitt bo i en skreva eller ett hål i en klippa.
