Nunnestenskvätta (Oenanthe pleschanka) är en fågel som tillhör släktet stenskvättor. Släktet räknades tidigare till familjen trastar, men är numera placerat inom familjen flugsnappare (Muscicapidae). Nunnestenskvättan häckar från sydostligaste Europa österut till Kina och flyttar vintertid till främst östra Afrika. Den är en tillfällig gäst i övriga Europa, med ett drygt 50-tal fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Det vetenskapliga namnet pleschanka kommer av ryskans Pleshanka för fågeln, där plesh betyder "kal fläck på huvudet".
Nunnestenskvättan blir 14–15 cm lång. På våren är den adulta hanen svartvit, med vit hjässa, nacke, bröst och undergump. Övre delen av bröstet är beigefärgat medan vingarna och resten av huvudet är svart. Till skillnad från medelhavsstenskvättorna är även ryggen mörk. Den finns en sällsynt morf, vittata, där hanen har ljus strupe. Stjärten är vit med svarta centrala stjärtfjädrar, svart ändband och med delvis svärta på de yttre stjärtfjädrarna, likt ett bakvänt svart T. Olikt de flesta andra stenskvättor (men likt medelhavsstenskvättorna) är ändbandet inte jämnbrett utan tunnare i mitten och bredare utåt kanterna.
Honan är brunare med sandfärgade örontäckare, gråsolkigt huvud, smutsvitt och streckat bröst. Den är mycket lik hona av östlig medelhavsstenskvätta men är mörkare, kallare brun och något fjällig på ovansidan, medan undersidan är mer skärgrå med viss fläckighet. På våren är strupen också i varierande grad mörk.
Även lätena är mycket lika medelhavsstenskvättorna. Den explosiva och kvittriga sången är möjligen något kortare med längre pausering mellan stroferna. Ibland dras stroferna ut och härmningar blandas in. Bland övriga läten hörs fräsande "brsche", smackande "tschack" och varnande visslande "vih".
Nunnestenskvättan häckar från den allra sydostligaste delen av Europa genom Centralasien till Kina, närmare bestämt från nordöstra Bulgarien, östra Rumänien och södra Moldavien fläckvist österut till södra Uralbergen, Mongoliet, Transbajkal, centrala och västra Afghanistan, norra Pakistan, nordvästra Himalaya och nordöstra Kina.
Den är en flyttfågel med övervintringsområden främst i östra Afrika. Merparten av flyttstråket går öster och söder om Jordanien. Arten har även övervintrat i Indien.
Arten är en mycket sällsynt gäst i västra och norra Europa. I Sverige har den setts vid ett 50-tal tillfällen, första gången vid Fläcksjön i Västmanland 1975. De allra flesta observationer har gjorts i oktober.
Nunnestenskvättan förekommer i stenig halvöken, kala bergsluttningar och stäpplandskap med låg växtlighet och högplatåer. Den häckar från början av maj till augusti. Boet byggs vanligen i en klippskreva och kullen består av fyra till sex ägg. Fågeln lever av invertebrater, framför allt myror och skalbaggar, men kan också äta frukt på hösten.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros beståndet bestå av 23 700–107 000 par.
