Jättebeckasin (Gallinago undulata) är en beckasin som förekommer i Sydamerika, den största i släktet..
Nattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialIn
Inte en migrantG
börjar medJättebeckasinen är som namnet avslöjar störst av alla beckasiner, med en kroppslängd på 40-43,5 centimeter. Liksom andra beckasiner har den kraftig kropp, lång rak näbb, breda vingar samt korta ben. Ovansida, hals och nacke är streckade och mönstrade i svart och brunt, och kastanjefärgade kanter på fjädrarna formar distinkta linjer utmed ryggen. Buken är vit med brun bandning på flankerna. Unikt för jättebeckasinen är även vingpennorna bandade. Ben och fötter är grågröna.
Jättebeckasinen skiljer sig från wilsonbeckasin och sydamerikansk beckasin genom sin storlek och sina rundade vingar. De storvuxna höglänt levande arterna andinsk beckasin och chilebeckasin saknar jättebeckasinens vita buk och vältecknade ovansida, medan liknande ädelbeckasinen är tydligt mindre.
Jättebeckasinen delas in i två underarter med två skilda utbredningsområden:
Jättebeckasinen förekommer i hög växtlighet i träsk, översvämmade gräsmarker och tillfälligtvis torr savann, från havsnivån till 2.200 meters höjd. Fågeln födosöker mest nattetid, bland annat efter grodor. Kombinationen av levnadsmiljön, dess benägenhet att flyga först när man nästan kliver på den, dess nattliga vanor samt kryptiska fjäderdräkt gör att dess vanor är nästan helt okända.
Bon av den sydliga underarten har hittats i Brasilien i september och från november till början av januari. De placeras på en liten kulle mellan olika våmtarksområden vari fågeln lägger två till fyra ägg. Inga bon relaterade till den nordliga nominatformen har hittats.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats, men i Colombia uppfattas den som lokalt förekommande och ovanlig. Ingenstans uppfattas den som vanlig, men dess nattliga vanor och extremt tillbakadragna leverne kan möjligen överskatta hur ovanlig den är.
